Det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Adolfsson, Sophie

| 2012

Flag from sv

69


Birgitta Stenberg möter Charles Bukowski möter Linda Skugge Jag älskar att skriva om snusk, verklighetens snusk, det som är pinsamt att prata om. Sophie Adolfsson Det känns konstigt att vakna i sin egen säng, tycker huvudpersonen i Sophie Adolfssons debutroman. Och om det händer brukar det inte vara ensam. Det är 2010-tal, det är Stockholm och det handlar om en ung kvinna med en glupande aptit på alkohol och sex. På jobbet som publikvärd på Dramaten står hon längst ner i den strikt hierarkiska rangordningen, både hos skådespelarna och hos den uppblåsta publiken. I Stockholms nattliv är hon en klubbdrottning och favoritstammis på innekrogarna. Hon är kåt. Jämt. På jobbet på Dramaten, på natten när hon festar vilt och hårt i Stockholmsnatten. Full och hög och härlig raggar hon sex. Med samma intensiva sinnliga närvaro ger hon sig hän dagen efter, i stanken från sin bakfulla kropp,...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Blommiga Barbro

2017-12-26

Betyg

Härligt frigjort skriven utan en massa krusiduller. Känns lite som en blandning och modern ung variation av Unni Drougge och Kerstin Thorvall. Jag gillar början, och slutet, den tappar något i mitten, men jag tycker ändå att den var riktigt skön och ärligt skriven. En sådan här bok hade absolut behövts på tiden när jag växte upp! Jag läser gärna fler böcker av Sophie Adolfsson!
Mitt slutbetyg blir, en 4:a!

Lars Willfors

2015-09-13

Betyg

Sanslöst snaskig men uselt komponerad stureplans-picaresk. För babblig och bakfull för att vara upphetsande, men för explicit och vulgär för att vara estetiskt tilltalande. Hoppades på mer/annat!

Anna-klara Akar

2013-09-13

Betyg

Ojdå.... Hur var det nu var det en sponsorsbok....köpte jag in den.....rekommenderade jag denna till nån under 18. Blir liiiite nervös här. Det här var äcklig läsning bokstavligt talat, och roande. Inte jätteväl skrivet, men underhållande. Om en tjugo plus tror jag, kvinna som lever precis så fritt som man bara kan, inga normer är till för att hållas. Syftningar på Nin, Lundell och Bukowski känns helt naturliga!

Anna är framåt, tar för sig, lever självdestruktivt om man så vill och lever ständigt på hoppet att ta tag i sitt liv . Män, kvinnor, Dramaten, barn, föräldrar alla granskas med grym humor.
Det är inträngande fysiskt med kön, kroppsvätskor och lukter på gränsen, ja långt över gränsen,, till äckligt. Normen för upproriska mäns litteratur kanske? Den nya normen för singelkvinnan i storstaden? Jag har faktiskt ingen aning. Och jag har sannerligen ingen aning om jag kan prata om den här boken i nåt sammanhang . Jag tror inte det. Den är liksom helgjuten, en ögonblicksbild i sinnligt äckel i två hundra knyck där inget löses eller utvecklas. Helgjuten. En kvinnlig huvudperson som kör utpressning som "nu måste jag köpa dagen efter piller......."och killen "men du tvingade ju mig till det"

Men gillar jag den? Kan jag rekommendera den? Kanske. På gott och ont äger Anna fullständigt sitt kön, inget offer, inget förtryck.
"Du tvingade ju mig till det." Hm.......


Var ska jag göra av den?

Emma Lampinen

2013-04-05

Betyg

Även om själva handlingen inte riktigt kommer framåt någon gång så fångar hon ändå känslor som jag tror alla har känt av mer eller mindre. Språket är rått och öppet vilket gör en glad att man inte läste den på bussen. Skulle ha fått en fyra om den hade haft mer handling och rört sig framåt.

Britt-Marie Kullin

2012-09-21

Betyg

Inte direkt en bok i min smak. Det var inte sexskildringarna som jag hade något emot. Utan jag tyckte inte att det var någon direkt handling i boken. Hon bara jobbade, festade, och hade sex. Kändes som samma kapitel om och om igen. Fast det kanske var så det skulle vara. Bara en beskrivning av en tid i hennes liv.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bimsblogg.wordpress.com/category/bokrecensioner/ )