
Hur mycket ondska och grymhet ska en människa tåla? Kan man lita på att förövaren verkligen får sitt rättmätiga straff? Frågor om skuld och försoning är centrala i Inger Frimanssons nya psykologiska thriller Det kalla landet. Maria Strandberg har svårt att hantera det fasansfulla som hänt hennes syster. Ingrid blev kidnappad, inlåst under ett källargolv hos en galen kvinna som hette Rose. Tankarna på hämnd och vedergällning är så starka att de till och med skrämmer henne själv. Hon, som är en vanlig fredlig hemmafru och nybliven farmor. Av en händelse får Maria höra talas om voodoodrottningen Marie Laveau som höll till i New Orleans under artonhundratalet. Hon börjar mer och mer känna sig besläktad med denna magiska kvinna. Hon bestämmer sig för att ta med sig Ingrid på en resa till det stora landet i väster. Ingrid är mycket svag efter sin fångenskap i den mörka källaren. Hon är avtrubbad...
Visa mer
Recensioner
2015-03-07
Betyg
Fortsättning på Råttfångerskan, precis lika bra ,otäck och spännande, en helt fantasktisk upplevelse, det blir säkerligen fler böcker av Frimansson
Betyg
Håller helt med Pia här. Har läst bättre böcker av Frimansson, inte Råttfångerskan men andra där Justine förekommer. Intresseväckande karaktärer är Frimanssons styrka, men tyvärr vispas bara på ytan i den här boken. Julia, exempelvis, henne hade jag velat veta mer om. Och vad hände egentligen i källaren? Boken känns hafsig och ofullbordad.Frågan är om Bruhns förlag hade accepterat den, hi,hi! Den här woodo-grejen är spiken i kistan! Åh nej, tänkte jag... litet mer trovärdighet krävs allt för att få i vart fall mina nackhår att resa sig.
Betyg
Jag har tidigare läst Inger Frimanssons bok Råttfångaren som också är föregångaren till denna bok. Jag tyckte inte alls om Råttfångaren. Den kändes bara obehaglig, deprimerande och tråkig. Med tanke på det så vet inte riktigt varför jag ens gav mig på fortsättningen men det blev bara så.
Dessvärre tycker jag nog att Det kalla landet är precis lika tråkig och deprimerande som föregångaren. Boken tilltalar mig faktiskt inte alls.
I Det kalla landet lyckas dessutom inte författaren att skriva lika obehaglig och otäckt som i föregångaren vilket jag nog tror är tanken. Så boken har inte samma nervkittlande känsla.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
Jag läste och recenserade pocketupplagan av ?Råttfångerskan? rätt nyligen och tyckte att den var både skrämmande och spännande, men att slutet var så abrupt. Bara några dagar efter upptäckte jag att det skulle komma en efterföljare ? Det kalla landet, och blev så glad. Jag hade ju handlingen i färskt minne från Råttfångerskan så det var inga problem att komma in i i den nya boken. Den var precis lika välskriven och spännande som den förra. Ingrid Frimansson är en mästare på att hålla läsarnas nerver på helspänn hela vägen. Både beskrivningar och gestaltningar var perfekta. Att boken handlade om bokbranschen var ett extra plus eftersom jag själv arbetar inom den, och inte gör det saken sämre att en del av handlingen var från kända ställen i Huskvarna-Jönköping, som jag kände igen, eftersom jag även bor där. Hoppas att det kommer ytterligare en fortsättning på denna berättelse.