Det holländska huset

Betyg

3,5/5

I den fartfyllda värld vi lever i idag, behöver vi ibland något som inte alls är lika dramatiskt och fullt av action för att helt enkelt få komma ner i lite mer balans. Så även i böckernas värld. Det är så många som bara går i ett och en sak byter av nästa nästan innan den tidigare har hunnit avslutas.

Det holländska huset är lite åt andra hållet. Under fem decennier möter vi Danny och hans storasyster Maeve Conroy. Deras far Cyril köpte huset som en överraskningspresent till deras mor Elna. Men det hela slår fel, modern hatar huset och lämnar familjen medan barnen fortfarande är små. Pappan gifter om sig med Andrea, som inte bryr sig om barnen, och när Cyril dör av en hjärtattack, står allt skrivet på Andrea och syskonen förlorar allt, utom möjligheten till att få sin utbildning betald. Maeve bestämmer att Danny ska läsa till läkare, för att mjölka så mycket pengar ur det som möjligt. För han vill inte alls bli läkare, han vill gå i sin fars fotspår och hyra ut fastigheter.

Genom Dannys ögon blandas berättelser från uppväxten med sådana från vuxenvärlden och det är tydligt att det är en tillbakablick på ett liv som kanske inte blev som han tänkte sig, men som i slutändan ändå är okej.

Persongalleriet är lagom stort. Främst är det Danny och Maeve som är i fokus, och ibland den familj Danny får som vuxen. Men eftersom de allra flesta personerna är med ända från bokens början blir det aldrig särskilt svårt att veta vem som är vem. Jag gillar att Maeve får vara bestämd och självsäker medan Danny är lite mer av en people pleaser, för det känns ganska tvärtemot hur det sett ut de senaste femtio åren. Jag gillar också att det är ur Dannys perspektiv berättelsen kommer, för det är ändå han som på något sätt samtidigt beter sig på det sätt han tror att alla vill att han gör, men ändå gör det han själv vill i smyg medan han gör det och sedan har hamnat i ett äktenskap han egentligen kanske inte ville ingå med en kvinna som mest ville gifta sig med honom för att vara läkarhustru. Egentligen är han ganska svår att tycka om, för han är väldigt självisk och egenkär, tänker sällan på andra (än sin syster) och har svårt att släppa taget om det som hänt för att leva i nuet. Men det gör det också mycket mer intressant att läsa den här boken, som jag tror hade tappat mycket av sin indragande karaktär på att ha en annan sorts berättare. Den behövs för att det ändå ska kännas som att händelserna går framåt.

Det holländska huset har en central roll i berättelsen, trots att de inte bor där i vuxen ålder. Men Maeve och Danny brukar åka och parkera bilen utanför och bara sitta och titta och prata om saker de minns.

Det tar ett tag för mig att komma in i läsningen, och eftersom det här är en bok helt olik mot dem jag brukar läsa, tror jag inte riktigt att jag lyckas att ta den till mig på det sätt som författaren menar att jag ska göra. Jag tycker om slutet av boken, mest för att det är där det känns som att det börjar komma igång på riktigt. Däremot är jag förtjust i språket och det får mig att direkt känna mig mindre stressad. Kanske är det därför som den här boken tar okaraktäristiskt lång tid för mig att läsa.

Betyg

Jag hade stora förväntningar! Den börjar bra och medryckande och går över i en melankoli och dyster känsla för att sedan när jag nästan är på väg att ge upp avslutas så jag är tagen av slutet. Ge inte upp! Läs klart

Betyg

I Ann Patchetts roman är Det holländska huset ett otroligt vackert, alldeles lagom men oerhört stort hus straxt utanför Philadelphia. Det är överdådigt praktfullt men helt enkelt hemma för den som växer upp där. Det gör Danny.
I Holländska huset är modern borta. Hon har lämnat Danny med en familj bestående av en kokerska, en hushållerska, en reserverad far och en kärleksfull syster. Maeve är sju år äldre än Danny och tar på sig modersrollen. Syskonen utvecklar en enormt stark och fantastiskt vacker närhet.
Här blir de presenterade för sin styvmor, Andrea, som gärna vill bo i det ståtliga huset men är mindre intresserad av att få styvbarn. Hon har redan två egna.
Fadern är en enkel man, egentligen inte intresserad av så mycket mer än att bygga upp sitt fastighetsimperium. Sakerna man inte pratar med honom om är så många fler än som går att prata om. Med handlingar mer är ord lotsar han Danny genom uppväxten. Maeves personlighet och talanger är han sorgligt omedveten om.
När han dör är han 53 år. Danny är femton år när han och Maeve förvisas från sitt hem.
Om och om igen återkommer syskonen till Holländska huset. De sitter utanför, i bilen, tittar in och minns. Huset blir en symbol för allt de har förlorat. Sin mor, sin far, sin barndom. Och för att den som tagit det är hon som fortfarande bor där inne.
Det här är en berättelse om förlust och om en syskonkärlek stark att den bär både en bror och en syster genom hela livet.
Det är en historia om att välja den framtid som utgör det enda sättet att få en liten hämnd på det förflutna, men också om att till slut frigöra sig från hämndbehovet och leva det liv man egentligen vill ha.
Det är en berättelse om försoning. Med sig själv och med de människor som kunde varit, men inte blev, de närmaste. Med både det förflutna och samtiden.
Det holländska huset är en vacker roman som blottar alla tänkbara mänskliga känslor. Jag tyckte så mycket om den.