Det här är hjärtat

Betyg

Sorgen är tung, likt en envis gäst som tar plats i kroppen och själen. Bodil Malmsten skriver om den med en så naken enkelhet att man nästan kan tro att sorgen för första gången går att förstå. Det här är hjärtat är en tunn diktsamling, bara drygt 50 sidor, men dess tyngd känns som att bära en kätting virad i bröstet. Ingen retorisk överbyggnad, ingen konstlad poetisk fernissa, bara ren och skär jävlig förlust, sårbarhet och den sorts kärlek som biter sig fast i det som inte längre finns.
Texten börjar rakt på: “Det är hjärtat som brister.” Ingen upptrappning, ingen lindring, bara en plötslig, knivskarp kollision med förlusten. Orden är valda med precision, varje dikt känns som ett andetag som nästan inte orkar tas. Man läser, och hjärtat värker, så enkelt är det.

Något som dock skaver. Kanske är det för att texten stundtals lutar sig så hårt mot sin sparsmakade estetik att jag undrar om den inte ibland blir ett sorts självvalt fängelse. Enkelheten är förstås Malmstens styrka, men det gör också att vissa delar känns som att hon duckar från att nyansera sorgen än den brutala ärligheten. Är det för att den rena sorgen i sig ska få tala? Eller är det en konstnärlig förkortning som lämnar mig som läsare ensam med mina egna frågor? Jag vet inte, men jag saknar något som tar mig längre in, kanske ett sällsynt inslag av vrede, ett mer rått erkännande av ett internt kaos.

Det här är hjärtatsom är djupt berörande och det slår mot något grundläggande mänskligt i mig, en känsla av att vara människa, att förlora, att fortsätta. Det är poesi för kännaren och den vanliga människan. En poetisk påminnelse om att vissa saker inte kan lösas, bara bäras

Betyg

Det är inte alltför ofta jag läser poesi vilket gör mig till en ovan läsare av dikter. För att förstå dikter tror jag att det behövs träning och att ha läst mycket poesi. Därför är min bedömning enbart utefter vilka känslor dikten gav mig och med vilket tryck de träffade mig. Det tog ett tag för mig att hitta känslan i dikten. Det går nog att läsa dikterna var för sig, men ju längre jag kom desto mer kunde jag ta mig an berättelsen och desto fler känslor upplevde jag. Det som tilltalar mig mest är det sorgliga som hela tiden följer i alla situationer samt upprepningarna som Bodil Malmsten har arbetat med, till exempel att samma dikt visar sig flera gånger. Det knyter ihop berättelsen och gör att historien håller mig i handen genom hela, försäkrar mig om att jag inte har tappat bort mig. En vacker dikt om döden och en väldigt bra dikt att läsa för ovana läsare av poesi. Jag tror att betyget skulle kunna bli högre om jag läser om den och verkligen läser del för del i lugn och ro, men ändå sammanhängande.

Betyg

Så glad att jag blev tipsad om denna! Så fantastiskt att höra Bodil själv läsa den. Här dryper det av en vacker, oåterkallelig, ofrånkomlig, outhärdlig sorg, fördjupad av Bodils ordsaltomortaler. Så livsbejakande!

Betyg

Vackert så det gör ont.

Betyg

Betyg

Betyg

Det sorgligaste jag har läst

Betyg

"I din frånvaro är allt ingenting"

Betyg

Åh Bodil, mitt hjärta har ju alltid älskat dig, det du sätter på pränt. Så fint. Så vackert. Språket finner mig och kärleken, saknaden, drabbar mig Jag är dålig på att vara objektiv när det kommer till dig. Min muskel ger dig full pott.

Betyg

'Kärleken är att jag vill att du finns.'

Betyg

Jag kommer att läsa i den här gula boken många gånger, det vet jag redan nu. Skriver detta fredagen den 20 mars. Det var i tisdags den damp ned här i brevlådan och jag blev direkt så tagen av texten och alla bilder som framkallades ur bokens sidor. Har läst, funderat och ibland känt igen mig. Tror också jag förstått, även om det ibland inte är det enkla som är det mest lättydda. Allt detta i en gul liten bok.