Ett förfallet pensionat i Södermanland bebos sent en höst av en namnlös jagberättare på flykt undan samhället, huvudstaden och sitt förflutna. En stamgäst driver honom med sina påflugna kontaktförsök till vansinne. Där finns också den talföre ägaren i beråd om husets framtid och hans osynliga enväldiga kokerska.En svart humoresk, ett absurt mysteriespel, en samhällssatir, en självbekännelse, en nordisk svampbok? Poetisk, uppsluppen, bitsk, argsint, melankolisk, hemlighetsfull ? denna utmanande ?händelselösa? roman med alla sina slingertrådar är utan motsvarighet i Per Wästbergs författarskap.Efter att på senare år ägnat sig åt minnesarbete i flera självbiografiska verk fokuserar Wästberg i romanen Det gula pensionatet desto mera på det svårgripbara nuet ? sakers tillstånd och mänskligheters fasoner.
Visa mer
Recensioner
2016-12-29
Betyg 
Wästberg har skrivit en "händelselös roman" om en herre som tar semester på ett pensionat
med bara en gäst förutom han själv. Den andra gästen, den odräglige Kaj-Agaton Tollius gör livet
till en pina för berättaren. Boken började bra, men det blev segare och segare efter hand.
Tappade intresset för det hela, kanske var min koncentration inte tillräcklig.
2016-03-01
Betyg 
En bok där ingenting hände. Konstnärlig på sätt och vis, men seeeg. En person vill vara ifred, en annan söker kontakt och pensionats innehavaren har gett upp. Kokerskan verkar folkilsken osv.
2016-02-26
Betyg 
Något av en besvikelse för mig. Wästberg skriver alltid bra. Men lika stark som Bergets källa, Ljusets hjärta och Eldens skugga är den inte.
