
Det gröna huset hör till de stora verken i den latinamerikanska litteraturen. Huvudrollen spelar djungeln, den ogenomträngliga och aldrig tysta, den ständigt lurande och hotfulla, moskitfyllda och alltid skrämmande. Aftonbladet Don Anselmo kommer som främling till garnisonsstaden Piura i norra Peru där han bygger upp en bordellverksamhet i Gröna Huset. Den råbarkade sergeanten Lituma, som är en flitig besökare på bordellen, lämnar Piura när han kallas ut på ett militärt uppdrag i den peruanska djungeln. Lituma ska eskortera några spanska nunnor från djungelklostret Santa Maria de Nieva uppför floden för att de ska kunna fånga in indianflickor och uppfostra dem till goda katoliker. Lituma förälskar sig i indiankvinnan Bonifacia och tar med henne tillbaka till Piura, men Lituma återfaller genast i gamla vanor och tvingar Bonifacia att prostituera sig i Gröna Huset. När Piuras invånare...
Visa mer
Recensioner
2013-10-30
Betyg
De ständiga tidsmässiga och geografiska glidningarna som i andra av Vargs Llosas böcker är hanterliga, gör boken extremt svårläst
Betyg
Don Anselmo är en främling som plötsligt dyker upp i garnisonsstaden Piura i norra Peru. Där bygger han upp en bordellverksamhet i ?Gröna huset?.
Sergeanten Lituma är en flitig besökare på bordellen, men tvingas lämna Piura när han kallas ut på ett militärt uppdrag i den peruanska djungeln. Han ska eskortera några spanska nunnor från Djungelklostret Santa Maria de Nieva uppför floden. Där ska nunnorna fånga in indianflickor för att uppfostra dem till goda katoliker. Lituma förälskar sig i indiankvinnan Bonifacia och tar med henne till Piura, något som inte blir särskilt lyckat.
Jag är glad att jag läste Tant Julia och författaren först, så jag hann lära mig Llosas språk, för den här romanen var något svårare att hänga med i. Förmodligen för att den innehöll fyra parallella handlingar. Det gröna huset blev Llosas stora genombrott. Jag tyckte att berättartekniken var nästan lika stålande som i Tant Julia och författaren. Likaså var dialogerna fint uppbyggda och givetvis var gestaltningarna perfekta.
2011-12-05
Betyg
Svårläst. Rörigt upplägg med hopp i tid, rum och mellan olika personer. Det stora persongalleriet försvårade läsningen och jag fick inte ihop alla lösa trådar på slutet. Hade boken inte varit så invecklat skriven hade den definitivt fått högre betyg. Författarens rika språk kommer i skymundan av den svåra intrigen.
Betyg
"Det gröna huset" - ett märkligt bygge; stabilt, imposant, många lönndörrar och hemliga rum, en märklig planlösning med mystiska irrgångar, möjligen galna hyresgäster, ingen sjöutsikt. Och över oss alla faller ett hårt regn, mättat av finkornig sand som tränger in i kropp och själ. Men vi ser allt klarare än någonsin.
Betyg
Det har tagit orimligt lång tid att läsa den här boken, jag har inte fått någon ordning på den. Och fortfarande vet jag inte riktigt vad den handlar om. Den innehåller ett myller av folk med likartade namn (och ibland kallas en person vid sitt namn, sitt smeknamn eller sin titel), det är en rörighet i tid och ibland i rum. När händer det som händer, vem pratar med vem?
Men jag har svårt att släppa känslan av regniga djungler, leriga stigar, smuts och odörer, båtfärder på floder, berusade män på bordeller och barer, överfall och stöldräder där våldtäkt på försvarslösa kvinnor och barn ingår som en självklar rättighet. Någonstans har Vargas Llosa kallats gubbsjuk, jag tror att han mer eller mindre skildrar den Latinamerikanska verklighet han känner.