Det förlorade barnet

Ferrante, Elena

| 2017

Flag from sv

228


I den fjärde och avslutande delen i Neapelkvartetten flyttar den numera etablerade romanförfattaren Elena Greco tillbaka till Neapel för att kunna komma närmare sin älskare Nino Sarratore. Hon tvekar att ta upp kontakten med Lila, som numera är framgångsrik egenföretagare i databranschen, eftersom hon är rädd för att Lila ska ta över hennes liv. Men de träffas igen när de blir grannar för ett tag och hjälper varandra med barnen. Deras vänskap blir mer jämbördig i vuxen ålder, men än en gång tar båda deras liv dramatiska vändningar och allt kullkastas. Sveriges Radio "Ferrantes avslutning har allt man kan begära" DN "När Elena Ferrantes Neapel-svit nu går i mål är det med den starkaste delen hittills." SvD "Storslagen final av Elena Ferrante" Jenny Lindh, M-magasin "Å, grattis till er som har hela denna grandiosa final kvar! Betyg: 5" Arbetarbladet...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

K

Kerstin

1w

Betyg

Jag tror att jag tyckte bäst om denna i serien, kanske för att de är i min ålder, och att boken så fint knöt ihop allt som varit, och hur det kunde ha blivit. Starka känslor och en otäckt naken bild av klass, kön och Italien.

Betyg

-

Betyg

Allt har ett slut. Gillat alla böckerna även denna.

S

Sara Frimodig

2018-03-20

Betyg

Fin avslutning på kvartetten. Jag tyckte de hundra sista sidorna kändes lite stressade, som att man skyndade sig mot avslutet, men tyckte i övrigt mycket om den.

J

Johanna Skott

2017-12-23

Betyg

Inte lika bra som de tidigare delarna men väldigt bra och man vill fortsätta följa karaktärerna

Björn Öijer

2017-12-17

Betyg

Mångordigt om väninnorna i Neapel

Den fjärde och avslutande delen i Elena Ferrantes bejublade romansvit om väninnorna Lina och Lenu är den mest dramatiska. Men maffiauppgörelser och politiska mord är likväl potemkinkulisser i det psykologiska relationsdrama som spänner över 1 778 sidor.

Trots att titeln utlovar en förlust av ett barn dröjer den händelsen så pass långt in i handlingen att överraskningen blir total och närmast tillintetgörande. Här ska inga detaljer avslöjas. Men Elena Ferrante spinner en vibrerande väv av hur förlusten drabbar människor på det personliga planet och hur det spekuleras kring ett barns plötsliga försvinnande.

Sorg är alltid förtärande, sällan berikande, likväl ett ofrånkomligt tillstånd. Det hedrar Ferrante att hon inte lockas lägga ett deckarpussel och servera facit. Läsaren lämnas att dikta vidare utifrån romanernas ryggrad. Vad var det egentligen som hände? Och vart tog Lina vägen som sliten 60-årig kvinna?

Styrkan i detta romanepos är skildringen av den nära vänskapen - och rivaliteten - mellan två flickor i Neapel. Deras föräldrar och syskon, pojkvänner, makar, älskare... Inkännande personporträtt mot en bakgrund av politisk oro i Italien under ett halvt sekel.

Jag känner igen atmosfärer och miljöer från min egen barndom i 1950-talets Sverige och 1970-talets vänstervåg. Likheter och naturligtvis skillnader. Väninnorna är komplexa karaktärer präglade av sitt genetiska arv, miljön de växer upp i, tidens sydländska machokultur och omstörtande kriminella händelser. Kärlekens irrationella labyrinter tecknas med omsorg och utan pardon. De vuxna kvinnornas relation till sina barn och yrkeskarriärer fångas mästerligt av Elena Ferrante. Modersrollen står i fokus i romanbyggets fjärde del.

Samtidigt tycker jag att sista delen är den svagaste rent berättartekniskt. Till bristerna med hela romanprojektet hör även det onödigt digra omfånget. Det ska mycket till för att kunna undvika upprepningar och mångordighet när berättelsen kavlas ut i fyra separata böcker. Här borde förlaget ha assisterat med en bestämd men varlig gallring och inte bara fokuserat på försäljningssiffror.

A

Anna Andersson

2017-11-22

Betyg

Dålig

M

Marie Bonnevier

2017-10-10

Betyg

Blev besviken på den sista delen i serien. Tyckte att den lämnade många frågetecken efter sig och var för "pratig". Den andra boken i serien var bäst. För övrigt en intressant skildring av den komplicerade vänskapen (om den nu kan definieras som vänskap) mellan de två flickorna som följdes åt genom livet. Intressant att följa även övriga karaktärer från Neapel - mycket våldsam tidvis.

K

Kajsa

2017-09-11

Betyg

Läsglädje. Den beskriver tydligt relationer människor emellan, och hur komplexa de är. Samtidigt lyckas den vara personlig och ibla d även like påträngande. Påträngande som i att de tar ett steg mot en och ens eget liv. En fantastisk bok, om fantastiska personer som är precis så mänskliga som alla vi andra.

Emma Fägerlind

2017-08-27

Betyg

Att läsa en förklaring till det man just förstod efter att ha läst den förra meningen är verkligen irriterande, och det kryllar av sånt här. Mest det. Sen är vänskapen ingen vänskap så som jag definierar ordet, men det är väl fine. Allt är dock både ointressant och rörigt, språket halvkasst. Den första boken var kul, resten var trams.

E

Ewa H

2017-08-13

Betyg

Som i tidigare delar; ord,ord,ord... Det blir för mycket ibland, jag tror att Ferrante kunde ha hoppat över en del. Lite stramare tyglar hade skärpt innehållet. Man kan ändå inte sluta läsa om dessa väninnors väg genom alla stridigheter och förlorade sanningar. Det är en avlägsen verklighet men ger en nyttig inblick. Och stora delar av deras utveckling är allmängiltig.

Solveig Andersson

2017-07-31

Betyg

Känns riktigt tungt nu när Neapelkvartetten är avslutad. Det har varit ett stort litterärt nöje att få följa Elena och Lila genom åren. Solklar femma. Läs den! Hoppas på fler starka berättelser av Ferrante i framtiden!

Ingrid Bergenudd

2017-07-29

Betyg

Tycker att de första två delarna var bäst. Känns som att det blir lite av uppräkning av händelser i denna del.

M

Malin Ottosson

2017-07-09

Betyg

Jag har läst alla fyra böckerna men som andra redan påpekat var del 2 den som sticker ut som bra. Hade inte den varit så bra hade jag nog inte fortsatt. Den sista delen, bok fyra, kändes otroligt rörig och långtråkig, bara ett evigt hoppande och sammelsurium. Blev inte riktigt klok på sista delen faktiskt.

I

Ingrid Selnes

2017-01-31

Betyg

Idag har jag avslutat ca 1800 sidor Elena Ferrante.
”Neapelkvartetten” som den kallas. Det har varit medryckande, rolig, engagerande, tankeväckande läsning. Språklig njutning och spänning då jag läst olika delar på svenska, nynorsk och engelska beroende på tillgänglighet.
Men också många tradiga transportsträckor utan större djup och reflexion. Vissa år och livsfaser i berättelsen rusas igenom slarvigt och ytligt, men så kan det väl bli när man ska skriva om ett liv och en kvinnovänskap från flickålder till kvinna i mogen ålder. Del två sticker ut som den bästa och mest fokuserade i serien.
Men jag har tyckt såå mycket om att leva med i Ferrantelandskapet. För jag kan känna igen mig och minnas komplicerat vänninneskap, kall modersrelation, 70-talets politiska uppvaknande och vänstervåg, bildningstörst och förakt för densamme, olika villkor beroende på klasstillhörighet, att hamna i ojämlikhetsfällan, samlivets alla facetter. Det allmängiltiga i att leva. Men också det specifikt italienska, det napolitanska, de starka familjebanden på gott och ont, kvinnoförtrycket, våldet och maffians grenar i hela samhället. Elena och Lila är två personer som gjort avtryck i mig.
Rekommenderas som bokserie, varmt!

Zack Simone

2016-09-13

Betyg

Totalt sett en femma till denna tetrologi. Mer omvälvande inledningsvis. Del två klart bäst.

Betyg

Elena Ferrante är det bästa jag har läst på år och dar. Så bra. Vackert språk, fänglsande, ovanlig.