Familjen Baraka lever ett stilla liv i byn Beit Daras, belägen i Palestina längs den gamla karavanvägen mellan Egypten och Syrien. Umm Mamdouh (ordagrant Mor till Mamdouh) blir tidigt änka och är känd i byn för att stå i nära förbindelse med djinnen Sulayman. Hennes tre barn växer alla upp till starka och självständiga individer. Äldsta dottern Nazmiyeh har en vass tunga och är den som hämtar hem modern från hennes irrande strövtåg i omgivningarna. Sonen Mamdouh blir tidigt familjens överhuvud, lär sig allt om biodling och hamnar till slut i USA. Den yngsta dottern Mariam har begåvats med ett grönt och ett brunt öga, lär sig läsa på helt egen hand och har en trälåda fylld med drömmar.
Men livet för familjen Baraka förändras dramatiskt 1948 när israeliska styrkor stormar byn och ödelägger den i samband med att den israeliska staten utropas. Umm Mamdouh och hennes barn tvingas ut på en lång...
Visa mer
Familjen Baraka lever ett stilla liv i byn Beit Daras, belägen i Palestina längs den gamla karavanvägen mellan Egypten och Syrien. Umm Mamdouh (ordagrant Mor till Mamdouh) blir tidigt änka och är känd i byn för att stå i nära förbindelse med djinnen Sulayman. Hennes tre barn växer alla upp till starka och självständiga individer. Äldsta dottern Nazmiyeh har en vass tunga och är den som hämtar hem modern från hennes irrande strövtåg i omgivningarna. Sonen Mamdouh blir tidigt familjens överhuvud, lär sig allt om biodling och hamnar till slut i USA. Den yngsta dottern Mariam har begåvats med ett grönt och ett brunt öga, lär sig läsa på helt egen hand och har en trälåda fylld med drömmar.
Men livet för familjen Baraka förändras dramatiskt 1948 när israeliska styrkor stormar byn och ödelägger den i samband med att den israeliska staten utropas. Umm Mamdouh och hennes barn tvingas ut på en lång vandring mot Gaza för att de där ska finna en fristad, en vandring som ger återverkningar på kommande generationer. Sextio år senare lever Mamdouhs barnbarn Nur i USA. Hon förälskar sig i en palestinsk läkare och följer efter honom till Gaza. Där lär Nur känna sin släkt genom Nazmiyehs dotter Alwan och barnbarnet Khaled, en pojke som drabbats av locked-in-syndrome efter en bombräd och därför inte kan kommunicera annat än genom blinkningar.
Det blå mellan himmel och hav är en vacker och sorglig berättelse om palestinskt kvinnoliv, om uppbrott och förflyttningar, separationer och hjärtesorger, men också om överlevnad, familjesammanhållning trots enorma avstånd och om kärlek.
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Både mycket vackert och mycket hemskt. Författaren får fram vad krig gör med människor, oavsett om det tar fram mod eller grymhet. Ger också ett bredare perspektiv på islam än det som ges i den offentliga debatten. Här finns mycket kärlek men också starka sociala regler som inte alltid är av godo. Men då finns även regelbrytarna och upprorsmakarna. En härlig berättelse allt som allt. Det sorgligaste är ju att det som skildras också händer med mångas välsignelse eller bortvänd blick, och att protester ofta dövas med antisemitism-greppet. Det spelar ingen roll vem förövaren är om de är förövare, det är aldrig ok och i krig är ingen vinnare.
Fantastisk bok! Välskriven och fängslande. Jag älskar beskrivningen av alla starka familjeband! Den härliga sammanhållningen och det viktiga släktskapet! Särskilt kvinnornas personbeskrivningar gillar jag. Man får verkligen en bild av dem, hur de är och ser ut. En väldigt stark bok som jag rekommenderar varmt!
Tät och väldigt skickligt berättad. Inledningen bådar oerhört gott, bättre än mitt slutbetyg: språket glänser inte lika mycket hela vägen in i mål. Men en stark fyra, och starkt rekommenderad!
En favorit, så lågmält men starkt skriven... så målande och känslosamt, men också fylld av bilder och information om en konflikt som funnits där så länge så länge... nyanserad bild som inte väjer för något... jag tyckte verkligen om hennes första bok, och jag blev inte besviken på denna!
Har läst hennes "Morgon i Jenin" som jag tyckte väldigt mycket om. Den här är också bra men jag blir inte lika tagen. Kanske hade jag för höga förväntningar, men det blir ändå en 4:a.