Det behagliga med lördagar

Isabel Dalhousie kan aldrig motstå att hjälpa en vän i nöd. Hon påstår till och med att det är hennes moraliska plikt att hjälpa till när hon kan. Och visst skulle vi väl alla vilja hävda något sådant? Men skulle vi fortsätta fast stöddiga advokater inhyrda av rika läkemedelsföretag hotade oss när vi la oss i? Under en middag får Isabel Dalhousie, mamma, filosof och hobbydetektiv, höra talas om en läkare som kanske är oskyldigt anklagad för slarv med en ny medicin. Efter en enträgen förfrågan från läkarens hustru beslutar sig Isabel för att ta reda på vad som verkligen har hänt. Hon har bara inte räknat med att när det handlar om nya läkemedel är det också stora pengar inblandade och då kan det bli farligt att ställa alltför många frågor

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Marita Ryen

2013-08-23

Betyg

Läst 2011. Betyg 3+

A

Angelica Persson

2013-05-04

Betyg

Platt och menlös.

C

Cia Söhrman

2012-08-21

Betyg

Inte riktigt lika bra som tidigare böcker i samma serie. Kan dock inte låta bli att njuta av det lugna tempot....

Josefine Ejebjörk

2010-07-11

Betyg

Alexander McCall-Smith har kommit långt i berättelsen om Isabelle Dalhousies liv. Hon har numera både barn och äger tidskriften hon redigerar. Hennes relation med sin systerdotter Cat har blivit något bättre. Oron över James, hennes betydligt yngre partner, känslor är fortfarande stor och hon kan fortfarande inte riktigt övertyga sig själv om att han är en del av hennes liv och att han kommer att stanna hos henne och deras son.

Det som gör att jag kommer tillbaka till den här serien (filosofiska söndagsklubben) med jämna mellanrum är McCall-Smiths berättarröst som lyser igenom starkt i varje bok. Han lyckas fånga Dalhousies lugna liv perfekt. Det känns som om hennes liv är byggt på mottot ”stop and smell the roses”. Hon tar tid att filosofera över livet, över vad som rätt och fel och hennes egna brister i sammanhanget.

Josefine Ejebjörk

2010-05-31

Betyg

En av de bästa i serien om Dalhousie, kan också ha berott på att det var nästan ett år sedan jag läste något från Alexander McCall-Smith.