Det är så konstigt nuförtiden

Betyg

En bok som ger läsaren en inblick i hur det är att bli äldre och vad som kan hända på äldre dar med sjukdom och allt kring det.

Betyg

Alla som varit nära någon med demensproblem kan känna igen sig i Karin Flygares korta romandebut. Det är rappt berättat och gestaltat och man får följa en dotters tunga, ofta sorgliga men också betydelsefulla tid som anhörig till en gammal mamma vars verklighet långsamt löses upp.

Betyg

Gripande roman om en medelålders dotter som på gamla dar blir mamma till sin egen mamma, Jag som själv har föräldrar, en dement pappa på nittiotre och en nittioårig mamma som börjar visa tecken på demens- känner igen mig själv mycket i dottern Birgittas kamp för att modern ska få ha det bra och samtidigt dotterns egen stress och önskan att få leva det vuxenliv som hon faktiskt borde få göra utan att ständigt behöva oroa sig för sin mamma. Jag känner också mycket igen mig i Birgittas egen skräck för att själv drabbas av demens.
Jag tyckte det här var en mycket bra och lättläst roman som engagerar mig som läsare väldigt mycket. Kan varmt rekommendera den och vill absolut läsa mer av Karin Flygare!
Mitt slutbetyg blir, en mycket stark 4:a!

Betyg

Jag fastnade för titeln och vad den skulle handla om. Det var väldigt nyttigt för mig att läsa den då jag jobbar inom äldreomsorgen för tillfället och min lilla mormor (85) som visar lite symtom, men samtidigt kry och "vettig" om man säger så. Rekommenderar boken för alla som är i samma situation.

Betyg

Ömsint berättelse om att bli mamma till sin mamma.

Betyg

En bra berättelse om hur relationen och livet kan påverkas av sjukdom.

Betyg

Väldigt personligt om hur livet ser ut när en förälder drabbas av demens.

Betyg

Det här var en mycket bra bok. Den var välskriven och väldigt gripande. När jag läste boken så tänkte jag ju hela tiden på min egen mamma, som är 81 år, och som nog börjar att få lite symptom på demens...

Boken var även skriven med en del humor, så jag kom på mig att sitta och le ibland. Men mest så föll ju tårarna... För den var mycket rörande och sorglig.

Jag kan verkligen rekommendera boken till alla. Och speciellt till dom med äldre släktingar.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

Betyg

Man kanske måste vara där för att förstå, men jag skulle önska att denna typ av litteratur var ett SKALL-krav för biståndshandläggare, "andra kommunmänniskor", läkare, vårdcentraler, försäkringsbolag, larminstallatörer, bankpersonal, affärsbiträden, hemtjänstpersonal osv osv Det finns många helt fantastiska människor inom dessa områden, men jag har även träffat de motsatta. Sådana som man bara tror figurerar i skräckfilmer.

Birgittas mamma bor sedan länge ensam i det radhus som varit hennes hem i fyrtioåtta år. Mamman har börjat att röra ihop saker, personer och situationer. Hon lägger plånboken i kylskåpet, glömmer bort att äta. Ibland tycks hon ha förflyttats femtio år tillbaka i tiden, hon frågar efter döda släktingar och känner inte ens igen sin egen dotter, hon kissar på sig och kommer bort.
Men mitt i allt detta är hon en människa, en människa som vill bo hemma i sitt eget hem, i sina minnen. Leva det liv hon förstår. Hon gråter på vårdhemmet och vill åka hem till sin familj (som hon tror bor kvar). Hon tror att dottern är hennes man och ibland hennes mamma...

Boken är bra och lättläst, men det känns lite som om man kommer in mitt i. In i en situation som är tagen ur sitt sammanhang?

Den får ändå 4 stjärnor.