Otto and Sophie Bentwood live childless in a renovated Brooklyn brownstone. The complete works of Goethe line their bookshelf, their stainless-steel kitchen is newly installed, and their Mercedes is parked curbside. But after Sophie is bitten on the hand while trying to feed a half-starved neighborhood cat, a series of small and ominous disasters begin to plague their lives. The fault lines of their marriage are revealed echoing the fractures of society around them, slowly wrenching itself apart. First published in 1970 to wide acclaim, Desperate Characters stands as one of the most dazzling and rigorous examples of the storyteller's craft in postwar American literature a novel that, according to Irving Howe, ranks with "Billy Budd, The Great Gatsby, Miss Lonelyhearts, and Seize the Day."
Visa mer
Recensioner
2020-07-05
Betyg 
Realistisk skildring av ett par som förfasas över mänsklighetens smuts i alla betydelser. Det de inte ser under tiden är sin egen oförmåga att känna livet. Vilket gör dem förtvivlade. Fantastiskt bra författarskap för att skapa den här känslan som hon får fram.
2017-04-02
Betyg 
Rättvis, ärlig och skitig. Med meningar som bär mening och mästerliga vardagliga karaktärer, fångar Paula Fox all uppmärksamhet med detta mästerverk till roman. Samhället som Fox målar upp är ett sådant som sakta raseras och mitt i detta förfall får paret Bentwood stå i centrum för berättelsen. Romanen lämnar djupa avtryck och får läsaren att fundera, reflektera och förstå omvärlden. Fox har med sina ord och berättelse skapat en tidlös klassiker som väger in som mästare i alla större sammanhang.
2015-05-06
Betyg 
Boken har fått fina recensioner. Men jag tyckte den var tråkig och berörde mig inte alls. Svårt att upptäcka känslan av förtvivlade människor i berättelsen, de var mer likgiltiga och uttråkade. Två stjärnor dock för språk och miljöskildring.
2015-04-06
Betyg
Lätt deprimerande berättelse om något som känns som ett icke-liv, men ändå intressant betraktelse just därför.
2015-01-18
Betyg 
Som framgår av titeln är det här knappast en feel good-berättelse. Sällan har New Yorks medelklass skildrats så instängt och humorbefriat. När frilansande översättaren Sophie blir biten av en utekatt – är den rabiessmittad? - tränger sig omvärldens sociala misär in under huden på bokens karaktärer.
Paula Fox skrev ett halvdussin romaner utan att få något publikt genombrott. Men precis som Stoners författare John Williams har Fox letats fram ur glömskan och presenteras nu för en ny läsekrets.
Båda är amerikanska realister. Men medan Stoner kan beskrivas som en stor amerikansk roman utifrån ett vardagligt levnadsöde, är Förtvivlade människor ett kortare nedslag i några Brooklynbors tristess i slutet av 1960-talet.
Sophie och advokaten Otto lever i ett kärlekslöst äktenskap. De förenas bara i en oro över vad som händer utanför fönstren, vare sig det handlar om hemlösa katter eller människor, stökiga grannar eller drogmissbrukare. Politiskt är de i kläm mellan Vietnamdemonstranter och högerpopulistiska budskap från sydstaterna. De hänger inte med. De sjunker och staden med dem. Jag känner igen deras ångest och alienation från Antonionis sextiotalsfilmer Natten och Den röda öknen.
Kattbettet blir lika symboliskt laddat som terrorattentatet mot tvillingtornen är i modernare New York-skildringar
I dag vet vi att New York lyfte sig ur sitt kriminella och sociala moras och blev ett av världens mest attraktiva resmål. Paula Fox påminner oss om att på varje plats finns människor som utgör kontrasten, som inte förmår dela lyckan även om de har bättre bil och bostad och utbildning än sina grannar.
I förordet betonas att ”Paula Fox språk är exakt och ekonomiskt. Här finns inga onödiga ord.” Jag kan inte helt hålla med. Författaren målar ibland med färger, lukter och synintryck så att realismen kantrar åt karikatyr och satir. Särskilt gäller det när makarna till sist uppsöker ett offentligt finansierat sjukhus för att få kattbettet undersökt. Skildringen av medpatienterna i väntrummet, deras odörer och beteenden, är så pass grova att Sophies förfinade näsa blir överkänslig i kvadrat.
Svenskättade Jonathan Franzen är en av två amerikanska författare som betraktar Förtvivlade människor som ett mästerverk och såg till att romanen hamnade i tryckpressarna igen. Det är väl skäl nog att tillbringa en stund tillsammans med paret Otto och Sophie, som tappat tron på meningen med livet.
2010-05-10
Betyg
Såg att Desperate Characters bara hade haft en läsare här och den blev dessutom lågt rankad. Det är synd för Paula Fox en är en stilist med absolut gehör - hon skriver en glasklar prosa som bara en Hjalmar Söderberg eller en Jean Rhys mäktar med. Hon skriker inte men smärtan sipprar fram - obönhörligt. Jag har jobbat som översättare och det vore en dröm att få översätta den. Jag har ett kapitel klart ifall någon förlagsmänniska läser det här.!
