Der Tod in Venedig

Mann, Thomas

| 1998

Flag from de

77


Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

F

Fredrik Engström

2015-08-30

Betyg

Härligt men komplicerat språk om homosexuell författare på en ödesmättad semester i Venedig.

I

Inger Jonsson

2015-01-18

Betyg

Berättelserna kändes tunga och dystra.

Susanne Rydvald

2014-07-07

Betyg

Tyska böcker resp. klassiker ska man läsa på tyska. Der Tod in Venedig var ett måste i tyska skolan likasom Hermann Hesse, Günther Grass, Franz Kafka, Goethe, Schiller, Mörike ... listan är lika lång som den ryska eller franska - Shakespeare på svenska eller Oscar Wilde, Thomas Wyatt Jonathan Swift ...

Susanne Rydvald

2014-05-12

Betyg

måsta läsas på tyska

Susanne Rydvald

2014-05-06

Betyg

I mitt tyska hemland var bokens original ett måste i skolan - läser jag den på svenska nu saknas en del men håller sitt värde som alla andra klassiker gör efter de översattes

Mattias Lönnebo

2013-02-05

Betyg

Ja, vad skriver man om det här? Boken tolkades av dådtiden som "en metafor över hur den tyska själen var fjättrad i plikter och asketism." Författaren Gustav von Aschenbach åker till Venedig. Där blir han blir förälskad i oerhört vacker polsk pojke, Tadzio. Detta gör att boken hamnar på nazisternas bål.
Den börjar lite trevande, lite sävligt med miljöbeskrivningar bland annat av gravmonument. Det är inte helt lättillgängligt. Kärleken, eller snarare Gustavs fixering stegras till passion och han börjar snudd på "stalka" pojken. Hela tiden används hänvisningar till grekisk mytologi och antika myter. Kärleken är gudomlig, bortom allt förnuft och samtidigt omöjlig och patetisk. Det blir en kärlek på avstånd utan några som helst erotiska skildringar (lyckligtvis). Stegringen och besattheten är oerhört skickligt beskriven. Den utmålas inte som något positivt, utan som en patetisk galenskap, som känns obehaglig och rent av pinsam att ta del av, och då har han verkligen lyckats beröra sin läsare. Det visade sig också, när man hittade Thomas Manns dagböcker att han byggde på egen erfarenhet. Döden i Venedig kräver mycket av sin läsare. Den är snårig, skickligt skriven och obehaglig på ett subtilt sätt. Samtidigt lämnar den ett bestående intryck av att ha skådat in i en plågad själs psyke. Det gör den läsvärd.