Det stora huset ser fortfarande nästan nytt ut under den grå himlen. Snön ligger i vallar på trappan upp till ytterdörren, som är låst med flera lås. Därinne finns Karin med sin lilla dotter, bara drygt ett halvår gammal.
Det är smutsigt, det finns ingen värme och det är tomt i skåpen. Hon är ensam nu. Allt har förändrats. Pengarna är slut och hon har sålt det mesta av värde.
En dag knackar kronofogden på dörren. Hon är på väg att förlora det enda hon har kvar, huset som John gav henne. Vem ska skydda henne nu? Vart ska hon och Dream ta vägen?
Hon måste ta sig ut. Hon måste orka. Hon ger sig av med barnet för att få tag på det som hon har rätt till.
Karolina Ramqvists nya roman är...
Visa mer
Det stora huset ser fortfarande nästan nytt ut under den grå himlen. Snön ligger i vallar på trappan upp till ytterdörren, som är låst med flera lås. Därinne finns Karin med sin lilla dotter, bara drygt ett halvår gammal.
Det är smutsigt, det finns ingen värme och det är tomt i skåpen. Hon är ensam nu. Allt har förändrats. Pengarna är slut och hon har sålt det mesta av värde.
En dag knackar kronofogden på dörren. Hon är på väg att förlora det enda hon har kvar, huset som John gav henne. Vem ska skydda henne nu? Vart ska hon och Dream ta vägen?
Hon måste ta sig ut. Hon måste orka. Hon ger sig av med barnet för att få tag på det som hon har rätt till.
Karolina Ramqvists nya roman är en fristående fortsättning på Flickvännen.
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Trovärdig skildring av hur det kan vara att leva tillsammans med en kriminell. Jag känner mer för Karin i denna bok än vad jag gjorde i flickvännen som kändes mer ytlig.
Trots att boken är lik den första, hade den inte riktigt samma nerv. Eller så var det jag som hade för mycket annat på gång under läsningen. Men, helt ok!
Här träffar vi Karin igen. Nu är hon ensamstående mamma och John är borta men huset är kvar... men inte så länge till. Karin försöker få ordning på sitt liv men det går inte så bra som hon tänkt. En fördel om man har läst förra boken, och jag tycker nog den här boken är lite bättre (även om Flickvännen också var riktigt bra)!
I Flickvännen kände jag hela tiden att jag saknade något men här lyckas verkligen Ramqvist förmedla tomhetskänslan. Jag har med något slags obehag tänkt på den här boken flera gånger efteråt. En bra bok lämnar spår.
Lika bra som Flickvännen. Gillar upplägget, språket och drivet, även fast inget händer. Och framförallt gillar jag känslan den ger. Jag känner Karin, vet hur hon mår, känner hennes desperation.