Ida Bäckmann har den svenska litteraturens sämsta rykte. Gustaf Fröding diktade att han köpte sin kärlek för pengar. Ida erbjöd sin och han tackade nej i åtta och ett halvt år. Under ett sista halvår tog han emot henne i sin cell på Uppsala hospital. Hon var den som kom med mat och vin och gott humör och idéer om bättre vård. Men när han började tala om giftermål fick hon portförbud av hans släkt och läkare. Efter hans död 1911 mötte hon Selma Lagerlöf, som uppmuntrade henne att skriva en bok om sig och skalden. Det blev skandal. Hon var orädd och känd som journalist och globetrotter. Hennes reportage hade spänt från oljefälten vid Kaspiska havet till yerbaodlingarna i Paraguay. Efter skandalboken dog karriären. I femtioårsåldern fick hon slå sig på lantbruk i Närke. Litteraturhistorien har alltid mätt människor efter betydelse och i den skalan är Ida Bäckmann liten inför två storheter....
Visa mer
Recensioner
2020-07-11
Betyg 
Spännande porträtt av en färgstark person med ett annorlunda levnadsöde. En idag okänd kraftkvinna som inte levde bara i periferin av dåtidens kulturkretsar utan i perioder var en del av den.
2015-04-14
Betyg 
Boken är inget försök att ge Ida ett bättre eftermäle, men att nyansera ett elakt sådant. Ida Bäckmann var obesvarat förälskad i Gustav Fröding. Hans släktingar försökte hålla henne borta från nationalskalden, men Ida lyckades tränga sig fram till F ett par gånger under sin livstid. Hon skrev sedan en bok om sina möten med författaren som blev nedsablad i pressen. Hennes eftermäle blev en ful och högljudd stalker som var född i fel samhällsklass och inte borde försöka lyfta sig ur densamma. I min bokcirkel tyckte vi den var lite rörig, författaren förhåller sig inte kronologiskt till Idas liv, utan hoppar mellan händelserna. Syftet är säkert att förklara och kommentera men kan upplevas som rörigt. Klart är dock att författaren gjort en grundlig research, läst många brev, gjort resor i Idas spår etc för att förstå henne. Genom den lite torra framställningen lyser dock författarens vackra språk och Ida framträder i skuggorna som en spännande och kraftfull person som inte kunde ta sig genom samtidens smala nålsöga vad gäller kvinnoideal. Det är hemskt att tänka på hur ett eftermäle kan låsa sig och fastna i klicheer som är så daterade! Ida Bäckmann var företagssam och modig. Hon reste till Afrika, Latinamerika och Ryssland, skrev betalda reportage därifrån. Hon reste ensam, och klarade alla strapatser som måste dykt upp, från tåg som aldrig kom till magsjuka och missmod.
Combüchen lyckas i alla fall i sitt uppsåt att ge en nyanserad bild av Ida Bäckmann som inte bara en förälskad stalker utan en kraftkvinna som, för att klara sin försörjning efter bokfiaskot, köpte en gård och slog sig på fjäderfäuppfödning. Vilken 70-årig kulturarbetare skulle klara det idag?
