Den svavelgula himlen

Westö, Kjell

| 2017

Flag from sv

26


Och jag gick hemåt och tänkte att jag kanske måste skriva en berättelse trots allt. En berättelse inte bara om Stella och Alex och mig och våra föräldrar, utan också om barnen, om Sandi och Amir och Tommi Hjelt. Och jag tänkte att den berättelsen måste bli mycket sannare än de andra berättelserna jag skrivit. För att vi levde i den tid vi levde i. För att det finns mörker, och för att det finns ljus. Och så nästa motvilliga tanke: att i så fall skulle jag också tvingas möta ljuset och mörkret i mig själv.Den svavelgula himlen spänner från det solblekta 1960-talet till vår mörka tid. En Helsingforspojke växer upp i skuggan av den välbärgade och mäktiga familjen Rabell, som har en ståtlig gård i närheten av hans föräldrars enkla sommarstuga. Pojken blir vän med den självsäkre Alex och får vistas nära familjen, som bär på hemligheter under den polerade ytan. Men han blir också...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Fint flyt men historien berör inte.

Betyg

Det är en magisk högtidsstund att få vara i den här romanen. Berättarjaget är inte särskilt sympatisk, men han kommer till sist om insikt. Fascinerande uppväxt, en vemodig nutid. En rik roman.

Betyg

Fick intrycket att boken skulle utmynna i ett ordentligt gripande klimax men så blev de verkligen inte, den snarare ebbade ut i ingenting.
Bokens störst beståndsdel är ju författarens relation med Stella, tycker man som jag att deras relation är ointressant så blir ju hela boken rätt ointressant.
Sedan har jag svårt att förstå varför författaren anser att Alex är hans bästa kompis, han verkar ju inte ens gilla honom. En annan fråga är varför snobbige Alex vill vara kompis med Jajo.
Det enda som räddar boken från en 1:a är att den börjar rätt bra med nutid och barndomsskildringen.