Den svarta solen inordnar sig i en trilogi av opaginerade, berättartekniska variationer, alla med syftet att iscensätta sin egen tematik: Den vita jorden (2007) bestod av lösa blad om upptäcktsfärder och industriella, utopiska projekt utan ordning samlade i en box, Den röda himlens (2008) skyttegravserfarenheter frammanades av en hundra sidor lång monolog i en enda sinnesutvidgande mening medan Den svarta solen bakom sin motståndsestetik växer till en oändlig textlabyrint utan början och utan slut, ett oöverblickbart museum över förra seklet - som en ariadnetråd som leder till upphävandet av romanformens och den kronologiska tidens enkelriktning och överskådlighet och mot ett annat slags perspektivrikedom, ständig samtidighet utan inskränkande dimensioner. Lotta Lotass har just valts in i Svenska akademien och kommer i december 2009 att ta plats på stol nummer ett.
Visa mer
Recensioner
2013-01-07
Betyg 
Många av Lotass böcker påverkar mig fysiskt. Så även den här. Orden väller över mig och vibrationer i min mage färdas upp genom ryggen och strålar ut i axlarna. Väl där känner jag mig fullständigt vilsegången. Och det pirrar i magen och jag blir glad.
2010-11-09
Betyg 
En fyra för formen, en svag tvåa för berättelsen. Det är häftigt skrivet men som läsare bjuds man aldrig riktigt in i boken. Det balanserar till en början mellan nyfikenhet och ointresse - det senare vinner.
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
