Den som vakar i mörkret

Betyg

Bra!

Betyg

Första boken jag läser om Irene Huss.
Antagligen inte dålig men den gav mig verkligen ingenting, fick inte minsta lilla känsla för någon av personerna i boken.
Totalt intetsägande.

Betyg

Gillar denna mer än de förra 3. Hon skriver trevligt & vardagligt. Stör mig lite på att det är så vardagligt men har förstått att det är precis det författarinnan vill: att skildra poliser med vanliga liv. Stör mig också väldigt på all rasism & homofobi i den här serien. Speglar det hur polisvärlden är eller hur författarinnan tänker?

Betyg

Jag tycker personligen att filmerna om Irene Huss är bättre än böckerna. Vilket är riktigt ovanligt. Boken är spännande på sina håll, men jag blir inte direkt rädd. Man har hört och läst detta så många gånger att det inte sticker ut från mängden det minsta. Ganska medelmåttigt faktiskt. Uppläsaren med sin barnsligt naiva röst gör inte direkt saken bättre.

Betyg

jag läser och blir underhållen. jag får det jag vet att jag får. ganska snart förstod jag vem mördaren var. kul att Irene åker till Veddige för ett möte, där är jag uppväxt. inte så ofta den lilla orten är med i en bok!! :)

Betyg

Denna bok var ingen höjdare tycker jag och därför så får den bara en 1a av mig =(

Betyg

Tursten skriver på ett sätt som gör att jag har svårt att lägga ifrån mig hennes böcker. Den här var inget undantag. Intressant upplägg som håller.

Betyg

Jag brukar gilla Helene Turstens deckare, och även här tycker jag om att det händer i Göteborg (t.o.m. ett mordförsök som jag hade kunnat bevittna från min balkong...). Men den lyfter inte riktigt, och slutet kändes väldigt onödigt. Men som tillfällig lättläst underhållning duger den.

Betyg

I sin genre helt OK. Spännande upplösning.

Betyg

Det går tretton på dussinet när det gäller svenska, kvinnliga deckarförfattare. Den som oförtjänt fått minst uppmärksamhet av dessa - trots att hennes böcker blivit förvånansvärt bra filmade - är Helene Tursten. Hennes romanfigur, kriminalinspektör Irene Huss (suveränt gestaltad av Angela Kovács på film), har blivit något av en personlig favorit för mig. Hon känns äkta och trovärdig och är unik i sitt slag eftersom hon har ett någolunda harmoniskt familjeliv (till skillnad från majoriteten av andra poliser i svenska deckare som har så mycket privata problem att det ibland tar fokus från böckernas egentliga handling).

Den senaste Huss-deckaren heter "Den som vakar i mörkret".

Ett par kvinnor hittas strypta i Göteborg. Kropparna är omsorgsfullt rengjorda och mördaren har inte lämnat några fysiska spår efter sig. Sambandet mellan kvinnorna är att de innan morden fått blommor levererade hem till sig med foton på sig själva tagna på håll.
I Irene Huss närhet inträffar en rad obehagliga händelser vid samma tidpunkt.

"Den som vakar i mörkret" tillhör dessvärre inte en av Helene Turstens bättre böcker. Den känns mer som en tv-deckare i bokform. Jag tror till och med att den gör sig bättre som film än som bok.
Men det ska poängteras att boken är lättläst och har ett driv i texten. Jag skulle definitivt rekommendera den till läsare som gillar deckare men inte är så förtjust i spektakulära och blodiga detaljer. En perfekt semesterläsning då man vill ha någonting lättsmält som inte tar för mycket av ens energi.

Betyg

En stark tvåa. Dessvärre inte en av Turstens bättre böcker.

Betyg

Boken är lättläst och eventuellt ger den ett kortare tidsfördriv men så mycket mer är det inte.

Jag tycker att boken är full av klichéer i deckarsammanhang tex den kryptiska texten som inte alls är så kryptisk. Det är en referens till bibeln. Boken innehåller en helt onödig biljakt som mest känns som ett sätt att fördröja handlingen en stund.

Det känns som slutet kommer väldigt abrupt på samma gång som boken kunde avslutats betydligt tidigare eftersom det efter ett tag är ganska uppenbart hur det hela hänger ihop.

Jag, som inte sen tidigare, känner Huss får liksom aldrig kläm på vem hon är och hur hon tänker. Jag vill komma henne närmare inpå livet än vad jag tycker att jag får chans till. Däremot gillar Turstens beskrivning av det vardagliga i Huss liv.

Jag gillar Helene Turstens sätt att hantera det svenska språket. Jag tycker att hennes språk hör till de bättre av de svenska deckarförfattarna men dessvärre räcker det inte riktigt för att rädda boken.

På www.bokbrus.se kan du läsa fler ljudboksrecensioner.
/Pia

Betyg

Hyffsad deckare, men uppläsningen av
Magdalena In de Betou lämnar mycket att önska. Hon får Irene Huss att låta som en efterbliven dagisfröken. Betoningen i hennes läsning är inte bra. LÄS boken istället för att lyssna på den.

Betyg

Jag har faktiskt aldrig läst en endaste bok tidigare av Helene Tursten, trots att det här var hennes nionde bok om Irene Huss. Däremot så har jag sett dom filmerna som finns efter böckerna, och dom har jag tyckt varit bra.

Jag tyckte om den här boken. Den var lättläst, spännande, välskriven och hade en bra handling och bra karaktärer.

Fast den hade inte "det där lilla extra", utan kändes ändå som en rätt så ordinär svensk deckare.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )

Betyg

Recension av Helene Turstens bok Den som vakar i mörkret

Boken är utgiven på Piratförlaget och innehåller 330 sidor.

Helene Tursten är född och uppvuxen i Göteborg, men bor numera i Sunne. Innan hon blev författare arbetade hon som tandläkare. Hon debuterade 1998 med Den krossade tanghästen. Helene Turstens böcker om kriminalinspektör Irene Huss är översatta till tretton språk och har filmatiserats i svenskt-danskt-tyskt samarbete. Den första filmen Tatuerad torso hade premiär 2007 och huvudrollen som Irene Huss spelas av Angela Kovács.

Handling: En man iakttar kvinnor i mörkret utanför deras hem. Han anser att han är deras beskyddare så länge de är trogna, men när de syndar straffar han dem med döden. Den första kvinnan som hittas mördad, ligger strypt och paketerad i plast på en kyrkogård i Göteborg. Kroppen är omsorgsfullt rengjord och efter mördaren finns inga spår.

Några dagar innan mordet fick kvinnan en blomma, ett kort med en obegriplig text på och ett fotografi av sig själv som är taget utanför hennes fönster.
Det blir kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor som får ta hand om fallet. Men de har varken motiv eller ledtrådar att gå efter.

Bara några dagar senare hittas ett nytt kvinnolik på en annan kyrkogård i Göteborg. Nu börjar jakten på mördaren bli desperat. Teamet har någon som de misstänker kan vara mördaren, men han verkar ha ett bra alibi och är dessutom något förståndshandikappad. Så det leder ingenstans.

I samband med utredningen inträffar en rad händelser kring Irene och hennes närhet. Utemöbler flyttas, blommor förstörs och en fönsterruta blir krossad. Irene känner sig även förföljd.

Hur ska detta sluta? Kommer flera kvinnor att få sätta livet till? Kommer de att hitta mördaren?

Jaha, vad tycker jag egentligen om boken? Lite snäll för att vara en deckare. Inga otäcka detaljer kommer fram när det gäller morden. Jag skrev häromdagen om att Denise Rudbergs Ett litet snedsprång var spännande utan att den innehöll en massa detaljer och det vidhåller jag. Däremot hade jag väntat mig mer spänning av denna deckare. Visst skriver Helene Tursten på ett trevligt och underhållande sätt, men var är spänningen? Och slutet är helt överraskande. Handlingen tog bara slut, utan några svar.

Betyg 3/5 Kristina Simar