
Den som frykter ulven ligger i grenselandet mellom kriminalromanen og den psykologiske thrilleren. Den handler om avvik og om omgivelsenes reaksjoner på dem som skiller seg ut. Ulven fungerer som bilde på det fremmede og truende. Synsvinkelen er lagt til flere personer, og forfatteren viser stor evne til å sette seg inn i ulike menneskers sinn. Skogen danner en dyster ramme om handlingen. Romanen er spennende, og løsningen på kriminalgåten blir først presentert helt til slutt. Forfatteromtale av Karin Fossum.
Visa mer
Recensioner
2013-10-03
Betyg
Det var ganska länge sedan jag läste denna men den gjorde ett starkt intryck på mig. Vackert och tragiskt, Fossum när hon är som bäst.
2013-02-02
Betyg
Sägs vara en deckare men är en kärlekshistoria. Länge sedan jag läste den men kan inte glömma den
2011-09-12
Betyg
Helt ok att lyssna till i bilen. Inte en av Fossums bättre men jag gillar hennes sätt att skriva psykologiska thrillers. Tillfällig spänning som gav avkoppling för stunden men inte mer
Betyg
Polisen kallas till Vitemon där ett fruktansvärt illa tilltygat kvinnolik har hittats. Man hittar inga ledtrådar till vem hon kan vara, det enda som går att utläsa är att hon inte var norska och knappt ens det. Samhället Elvestad belägras av både journalister och poliser och spekulationerna om vem det skulle kunna vara som gjort något sådant löper vilda. Att det skulle vara någon från byn är ju otänkbart, det måste ha varit något ”utifrån”. Men om man har sett något konstigt ska man då rapportera det till polisen även om det kan innebära tråkigheter för någon man känner?
Samtidigt sitter Gunder Jomann i sitt ensamma hus på Blindevejen och väntar på sin älskade Poona som tycks ha blivit fördröjd på vägen från Mumbai…
Det tog mig ett bra tag att komma fram till Karin Fossum, trots att jag länge tycker mig ha hört just Älskade Poona höjas till skyarna och trots att jag läser en hel del deckare. Det är bara att vara tacksam för att jag äntligen kom fram för det här var riktigt, riktigt bra.
Fossums språk (eller åtminstone översättningen av det) är inget märkvärdigt, inga stora poetiska utsvävningar utan ekonomiskt och måttfullt och det handlar mer om vad hon låter sitt språk uttrycka. För Älskade Poona handlar om så mycket mer än ett kvinnomord, det är kärlek, förlust, besatthet, rädsla och begär. Man sugs in i Poonas tragiska öde trots att tempot snarare är stillsamt än andlöst rafflande. Här är vi väldigt långt från hetsiga biljakter och seriemördande nazister och det gör mig ingenting.
Även karaktärerna glöder mer än de brinner, men det är en stark glöd. Den sävlige Gunders kärlek till både Poona och systern Marie är trygg och därmed också så mycket mer hjärtskärande. Polisen Konrad Sejers funderingar och spekulationer är både insiktsfulla och fantasirika. Konrad är faktiskt en befriande och, i deckarsammanhang, ovanligt vanlig person. Han är inte kroniskt deprimerad eller relationshämmad, missbrukar inga droger och konsumerar varken obskyr jazz eller findricka (Famous Grouse räknas inte hit).
Framförallt Fossums skildring av den relation som genom ett förhörssamtal skapas mellan misstänkt och förhörsledare liknar inte något jag stött på tidigare. Det är inget mindre än mästerligt.
Lyckligtvis noterar jag att mitt lokala bibliotek tycks ha återstoden av Fossums produktion, så en norsk läsorgie torde vara nära förestående.
2010-09-19
Betyg
annorlunda deckare med så många olika människoöden det var min första Fossum men nu ska jag kasta mej över nästa