?Som sagt, det var också Bengan som väckte idén om den där bokcirkeln. Det var straxefter att han varit med och sjösatt ?Brevbärare läser för barn? på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till vår lilla cirkel däremot gick det inte fullt så geschwint.?Hans Gunnarssons nya bok är en berättelse med flera berättelser i sig, en så kallad novellfläta om ett gäng brevbärare som bildar en bokcirkel och gradvis upptäcker saker om varandra som de inte kunnat ana. Men det är framför allt en tragikomisk skildring av dagens Sverige, där fantomsmärtorna från välfärdssamhället blir allt starkare men dygdens lön allt mindre. Eller som en av brevbärarna konstaterar: ?Ibland är det lilla allt som ges.?
Visa mer
Recensioner
4w
Betyg 
Hans Gunnarsson har skapat en fiktiv bokcirkel där alla deltagare är brevbärare och kolleger. Var och en får ett eget kapitel. Berättelserna bildar en s k novellfläta, som avslöjar oanade sanningar om arbetskamraterna mot bakgrund av arbets- och kärleksliv i dagens svenska samhälle. En kul litterär form och en skicklig författare med näsa för intrig och vardagsprosa.
2025-03-10
Betyg
Hans Gunnarsson har under årens lopp mejslat ut en egen nisch i svensk litteratur. Lågmäld men med ett skarpt öga för det vardagliga, verkliga och en stil som balanserar på linjen mellan humor och melankoli. Den smala lyckan är hans senaste bidrag, en novellsamling där elva berättelser vävs samman i en struktur, fylld av skruvade öden, missade möjligheter och den där sortens ömsinta absurditet som han kan skildra såväl.
Bokens ramhandling kretsar kring en grupp brevbärare på Kungsholmen som har startat en bokcirkel på krogen Löwenbräu. De dricker bärs, diskuterar litteratur och oroar sig för både Postens framtid och sin egen yrkesstatus. Ledarfigurer Bengan beslutar sig för att bjuda in en författare, Cigarren, i hopp om att deras historier ska bli hörda. Snart börjar anekdoter och livsöden flätas samman, och genom deras berättelser får vi en inblick i en värld fylld av dråpligheter, mörker och besvikelser och längtan efter något mer.
Det som gör Gunnarsson så läsvärd är hans språkliga finess. Han har en förmåga att ladda de vardagliga situationer med en subtil humor, ofta genom att ge meningarna ett litet knyck på slutet. Hans karaktärer är varken hjältar eller antihjältar, bara människor som försöker navigera genom en tillvaro som sällan (aldrig) blir som de tänkt sig. En torsk på en massagesalong, en förlust av en arm eller en oväntad kärleksaffär under postrundan, detaljerna är skruvade men aldrig överdrivna.
Det narrativa greppet, där historierna hakar i varandra på ett till synes slumpmässigt sätt, kunde ha blivit tillkämpat, men Gunnarsson behärskar det med lätthet. Perspektiv växlar, trådar lämnas lösa eller knyts ihop på oväntat vis. Det finns ett flyt i texten som gör den lika enkel att ta till sig som den är finurligt konstruerad.
Är det här en bok om det moderna Sverige? Nja, lite på sitt sätt. Det finns här en skildring av ett samhälle i förändring, där yrkesstolthet ersatts av en känsla av utanförskap. Men viktigare är hur Gunnarsson lyckas gestalta den universella kampen för mening i en värld som rör sig obönhörligt framåt. Det blir aldrig som man planerat. Hans brevbärare står där, en efter en, med sina små och stora bekymmer, sina misslyckanden och drömmar och det är faktiskt omöjligt att inte känna med dem.
I en tid där cynism ofta premieras är det befriande att läsa en bok som vågar ge läsaren något annat, en smal, men ändå glödande, lycka. Nu ska jag kasta något från en bro.
