
En sedan länge bortglömd författare får en dag ett anonymt telefonsamtal – vill han skriva en biografi om den nyss avlidne B? När han letar igenom B:s lägenhet på jakt efter ledtrådar hittar han helt oväntat en dagbok och börjar läsa. Det visar sig att B hoppade av en lovande karriär som filmare på 60-talet för att istället ägna sig åt ett privat forskningsprojekt. I sitt arbete med biografin söker författaren upp vetenskapsmän och tänkare som känt B. Han förs ut i världen och samtidigt in i ett mysterium som tvingar honom att ompröva sin syn på tillvaron och människans roll i universum.Sigge Eklund, f. 1974, gjorde en lovordad debut med romanen Synantrop 1999. Den sista myten är på en gång idéroman och äventyrsberättelse – här diskuteras den eviga frågan om arv och miljö ur ett nytt perspektiv.
Visa mer
Recensioner
Betyg
En författare som sliter med sitt skrivande får en dag ett mystiskt telefonsamtal där han blir tillfrågad om han vill skriva en biografi om en nyligen avliden person? Han antar erbjudandet och ett mycket fascinerande livsöde avslöjas... det står att detta är både en idé- och äventyrsroman och det stämmer faktiskt. Här finns en spännande historia samtidigt som man får fundera över detta med arv och miljö ett varv till!
Betyg
Elegant komponerad men amatörmässigt tondöv ursäkt till roman för att Eklund ska få torgföra diverse mer eller mindre lösa antaganden om evolutionspsykologi baserade på autonom forskning. Resultatet är en idéroman av det mer valhänta slaget, med huvudpersoner som går omkring och diskuterar de vetenskapliga djupsinnigheter som författaren är intresserad av att behandla, snarare än att gestalta dem på något meningsfullt vis. Den idealiserade karaktären "B" är pinsamt uppenbart en referens till Eklund själv. Helhetsintrycket är att detta är ett skickligt konstruerat romanbygge - ämnet för diskussion är bl.a. de sociobiologiska implikationerna för dramaturgi som något av naturen nedärvt - som dock har stora brister på ett mer grundläggande plan: dialog, karaktärsteckning, etc. Jag utgår ifrån att Eklunds övriga romaner är betydligt bättre.
Betyg
Det är som när jag var 20+ och hade flyttat till Uppsala för att plugga. Vi satt och diskuterade Levy-Strauss och strukturalism, bland annat, och själva samtalet, inte nödvändigtvis slutsatsen, gav livet mening. Jag läser boken som ett sådant samtal. Mellan en författare och den okände man som han ska skriva en biografi över. Och mellan den okände B och hans samtalspartners. Intressant läsning.