Den sista djävulen att dö

Betyg

"Den sista djävulen att dö" av Richard Osman är en spännande och underhållande pusseldeckare som tar läsaren med på en hisnande resa. Boken, som är den senaste i serien om Torsdagsmordklubben, kastar sina älskade pensionär-detektiver in i en farligt eskalerande situation med ett försvunnet paket och en serie oroande dödsfall.

Osmans berättarstil är som vanligt skarp och välskriven, med en perfekt blandning av humor, spänning och värme. Det är fascinerande att följa hur medlemmarna i Torsdagsmordklubben använder sin kombinerade visdom och erfarenhet för att lösa mysteriet. Deras dynamik och samspel är en av bokens höjdpunkter, och ger en känsla av samhörighet och gemenskap som är särskilt tilltalande.

Berättelsen är välkonstruerad med flera lager och oväntade vändningar som håller spänningen uppe från början till slut. Osman är mästare på att skapa komplexa gåtor som är både utmanande och underhållande för läsaren. Det är spännande att följa hur ledtrådar nystas upp och mysterier löses, allt medan faran hänger i luften.

Karaktärsutvecklingen är en annan stark sida av boken. Varje medlem i klubben är detaljerat och kärleksfullt framställd, med sina egna unika egenskaper och bakgrundshistorier. Denna djupgående karaktärsskapelse bidrar till att göra varje figur minnesvärd och ger en extra dimension till historien.

"Den sista djävulen att dö" erbjuder inte bara en fängslande berättelse, utan berör också på ett subtilt sätt teman som vänskap, åldrande och modet att stå upp mot orättvisor. Det är en bok som både roar och engagerar, och är ett perfekt tillskott till en redan älskad serie.

Sammanfattningsvis är denna bok en riktig pärla för alla som älskar pusseldeckare med charm, intelligens och en dos brittisk humor. Richard Osmans "Den sista djävulen att dö" är en måste-läsning för fans av serien, och ett nöje för nya läsare som upptäcker Torsdagsmordklubben för första gången.

Betyg

Heroin för etthundratusen har smugglats in till England och gömts undan i Kuldesh Sharmas antikaffär. När han ska möta upp någon för att tala om vart det är, skjuts han med ett skott i huvudet. Av någon anledning börjar alla leta efter det här heroinet och många fler riskerar livet för att vara den första. Eftersom Kuldesh Sharma är vän till flera av medlemmarna i Torsdagsmordklubben, dras de in i jakten på både mördaren och det försvunna knarket.

Den sista djävulen att dö är den fjärde, fristående, delen i Richard Osmans serie Torsdagsmordklubben. Serien handlar om ett gäng pensionärer som bor i en pensionärsby i England och det är en brokig skara med skilda erfarenheter men de är mycket bra på att nästla sig in i brott och lösa dem. För vem skulle egentligen tro att ett gäng pensionärer kan vara särskilt mycket till besvär? Delarna går bra att läsa fristående, då de behandlar olika brott, men jag rekommenderar verkligen att läsa delarna i ordning för att lära känna det här härliga pensionärgänget på bästa sätt.

Jag har mina favoriter i de här böckerna, och då skulle jag säga att både Joyce, Elizabeth, Stephen och Bogdan är där uppe bland mina favoriter all time i den här typen av böcker. Mitt hjärta klappar lite extra för Stephen, då jag har haft släktingar med den här typen av sjukdom. Elizabeth är det häftigaste jag vet och jag älskar den inverkan hon och Joyce har på varandra under seriens gång. Speciellt i den här boken tycker jag att Joyce får lysa starkast när hon behövs.

Det är väldigt brittiskt och fullt av underfundigheter – ibland sådär torrt som brittisk humor kan vara – och jag älskar det. Ändå är inte Osman rädd för att ta upp mörker och svärta och det kan hända att jag mer än en gång får hämta näsdukarna och snyta mig under den här läsningen.

Jag ser verkligen fram emot att få se vad pensionärerna i Torsdagsmordklubben snubblar över för mord nästa gång, och vad Richard Osmans framtida författande tar honom.