"Först doppar Jonas Karlsson en skarpvässad penna i sin suveräna iaktaggelseförmåga och skriver några riktigt underhållande noveller. Sedan drämmer han i med hela sitt skådespelarregister och läser in dem. Resultatet bli en infernaliskt bra ljudboksfest. Hurra för multibegåvade skådisar!" Tidningen Kupé Små, små saker som vi gör Hur många måste vara överens för att man ska vara säker på att någonting verkligen finns? Två eller tre? Kanske räcker det med en, om man är säker på sin sak? När det blir för mycket på jobbet brukar Björn smita in i ett litet rum, bredvid hissen, precis innan toaletterna. Det måste man ju få göra, eller? Tommy ligger i mammas storblommiga fällstol och låtsassover. Marcus ligger under en säng och funderar på det inte snart är dags att krypa fram. Henrik sorterar sina vänner efter årtal, sammanhang och känsla. Efter sin uppmärksammade och framgångsrika...
Visa mer
Recensioner
2021-10-31
Betyg 
Lyssna! För dig med rörligt/rörigt intellekt. Det är oförutsägbart, tankeväckande och på något sätt – befriande härligt galet!
2013-04-19
Betyg
Jonas Karlsson har skrivit en riktigt bra novellsamling. Titlarna favoriserar jag nästan i fallande ordning, den första är absolut mest intrikat, men "Rummet" är helt genialisk i sin sammansättning även om hans reaktion på slutet förvånar mig lite.
2011-07-24
Betyg
"- Dörr, sa jag.
Han tittade på mig återigen med det där fåraktiga leendet och den glasartade blicken.
-Vägg, sa han.
-Dörr, sa jag.
-Vägg, sa han."
Vad är på riktigt och vad är rent självbedrägeri? Jonas Karlsson leker med gränserna mellan fantasi och verklighet. Och när man tror att man fattat allt. Kommer tvisten som ger berättelsen en ny riktning.
Jonas Karlsson, kanske mest känd som skådespelare, har gett ut två kritikerrosade novellsamlingar, där "Den perfekte vännen" är den senaste. Den omfattar nio stycken noveller som alla utspelar sig i nutidens Sverige.
De nio berättelserna får i brist på bättre ord placeras i underkategorin komik eller snarare tragikomik, och är alla vardagliga berättelser om människors tillkortakommanden, skrivna med värme och humor.
Språket varierar från novell till novell, beroende på miljö och situation. Och Jonas Karlsson rör sig obehindrat mellan "Rummets" torra byråkratiska språk till "Muntlig redovisnings" lekfulla tonårsjargong, skrivet i talspråk. Och det är författarens styrka. Han skriver på ett trovärdigt sätt, och får läsaren att komma nära huvudpersonen. Man får i vissa stunder känslan av att man rent av känner karaktären. Vilket i och för sig inte är så märkligt, då igenkänningsfaktorn är hög, rakt igenom hela boken.
Novellerna är fristående men är man uppmärksam så kan man hitta ett antal roliga och finurliga sammanträffanden som författaren skickligt väver in i de olika berättelserna. Ett exempel är namnet Magnus Gabrielsson som figurerar i de olika novellerna.
De flesta av huvudpersonerna är vanliga män, med normala arbeten och intressen. Jag får dock känslan av att de alla har varit eller är lite utanför. Antingen enstöringar som figuren "Björn" i bokens kanske starkaste novell "Rummet". Eller bara rätt anonyma som "Peter" och "Gusten" i gymnasieskildringen "14 februari".
Den röda tråden skulle jag vilja säga är omgivningens syn på det avvikande. Det är i regel inga stora saker i berättelserna, utan små små ting som gör karaktären eller karaktärens uppfattning om något, annorlunda. Gemensamt är också rädslan för att betraktas som avvikande, vilket lyfts fram bra i det här citatet från "Rummet"
"Vad kunde den människan ge mig? Som jag inte redan hade? Det vore olyckligt för min profil att ta kontakt med en så blek person i den äldre generationen, och därigenom genast associeras med dom färglösa. Ann var visserligen kvinna och jag ville ogärna befatta mig för intimt med kvinnor och riskera att framstå som påträngande eller insmickrande men jag ansåg att jag kunde inta en mer könsneutral attityd såhär i början. Det borde gagna min moderna framtoning och visa på en viss rörlighet i intellektet."
Jonas Karlssons detaljrikedom och sätt att skildra de små nyanserna i historierna, ger en närmast klaustrofobisk känsla som håller i sig från första till sista sida. Den gråa obehagliga vardagsångesten i "Rummet" ger novellen en olustig stämning, och "Björn" pendlar ständigt mellan att vara ett pedantiskt geni och ett psykiskt vrak med grava vanföreställningar. Och just den känslan av att aldrig veta vad som är på riktigt och vad som är personens egna fabrikationer genomsyrar hela samlingen, och tillför spänning och djup till berättelserna.
Om man ska lyfta fram något negativt, så är det den ibland allt för tydliga namedroppingen av låttitlar och bandnamn, som efter ett tag blir något irriterande. Men det är en petitess jag gärna har överseende med.
Jag rekommenderar starkt "Den perfekte vännen", det är en välskriven novellsamling som passar både den erfarne läsaren och den som vill börja läsa, men kanske inte har orken eller tiden att läsa en roman. Borås tidning skriver i sin recension:
"För den som känner sig det minsta malplacerad i tillvaron eller bara vill ha en god lässtund kan den här boken mycket väl vara den perfekte vännen"
Och det är bara att hålla med, Jonas Karlsson har återigen gett ut en novellsamling av högsta klass, och etablerar sig som en av de bättre författarna i Sverige just nu.
Emanuel Rosén.
2011-06-26
Betyg
En samling fiffiga och originella noveller. Snäppet vassare än hans första novellsamling, Det andra målet.
2011-05-15
Betyg 
Jonas Karlsson nöjer sig inte med att vara en duktig skådespelare han är även en skicklig skribent och skriver skärpta noveller som inte går att förutspå. Rummet är en lysande text, den förtjänar han en rejäl klapp på axeln för. Jonas Karlsson överraskar, vrider om och är jävligt bra.
2011-05-01
Betyg 
Ååå, jag tycker om Jonas Karlsson noveller. Man vet aldrig var det slutar eller vilken riktning historien kommer ta!
2011-05-01
Betyg
Ååå, jag tycker om Jonas Karlsson noveller. Man vet aldrig var det slutar eller vilken riktning historien kommer ta!
2010-07-06
Betyg
Bra, men förra var bättre. Dock absolut överförtjust i novellen "Rummet".
2010-07-06
Betyg
Ojämn. Men vilka novellsamlingar är inte det? Däremot är topparna så höga och skratten så många, att jag måste ge den en fyra.
2010-06-24
Betyg
Denna bok är helt fantastisk och Jonas Karlsson läser själv helt underbart. Hans röst förmedlar alla känslor och stämningar i berättelserna i boken. Älskar den!!
2010-04-05
Betyg
Mer splittrad än Jonas Karlssons första novellsamling. Bra, men mer än 3,5 blir det inte.
2010-03-23
Betyg
”Det är ett tecken på mognad att kunna vara ensam, men det är också ett tecken på mognad att kunna komma nära andra människor.” Ordspråket är luggslitet av goda skäl och det har Jonas Karlsson tagit fasta på i sin andra novellsamling Den Perfekte Vännen som på något vis är en elegi över den paradox som är ensamheten. Hur människan ständigt jagar kontakt med omvärlden samtidigt som hon trivs i sin solitära kokong och därför tampas med motstridigheten mellan dessa viljor. Jonas Karlsson tecknar upp hur denna paradox följer med oss från barndomen in i vuxenlivet. De ungas trevande försök att finna en egen plats i det myllrande stök som utmärker skolkorridoren, rädslan för utanförskap och tryggheten i att ha någon vid sin sida. De vuxnas desperata försök att ruska av sig barndomens alla rädslor och ersatta dem med modet att vara annorlunda och ändå våga tro på att ensamheten inte behöver vara den konstanta bakgrundsmusiken i tillvaron. Den Perfekte Vännen åskådliggör också många av alla de sätt som vi människor försöker skapa kontakt med varandra; det hopplösa avstånd som skiljer oss åt och broarna som vi bygger med material av varierande kvalitet.
Novellernas karaktärer är alla lite vilsna, och då synnerhet i vänskapen som är den sociala radiofrekvens Jonas Karlsson valt att ratta in sin samling på. ”Cirkus” är berättelsen som lyfter fram hur blind man kan vara inför en existerande vänskap tills den försvinner, ”Eliza” scenen ur ett förhållande där hustrun erfar hur maken fullständigt obetydliggör henne i vänners närvaro, ”Muntlig redovisning” en ynglings tankeström då han ser två främlingar finna varandra genom det delade föraktet mot andra. I berättandet har Jonas Karlsson valt att sömlöst skifta mellan realism och surrealism, slängigt vardagsspråk och det lite mer pompöst konstruerade. Humoristiska absurditeter är också ett återkommande stilistiskt drag och de filosofiska partierna då karaktärerna blickar mot stjärnhimlen och tänker på vänskapen i metaforer är några av de stycken jag personligen uppskattar allra mest under läsandets gång.
Det vore enkelt att beskriva Den Perfekte Vännen som en samling lättsamma noveller där författaren har tillräckligt stor tilltro på sina berättelser för att inte vilja tynga ner dem med provokation och textuell konstnärlighet. Noveller där vanliga människors tragikomiska öden underfundigt ger läsaren en bild av samhället i tiden – noveller som snabbt slukas utan att kräva reflektion. Men det är inte så jag väljer att uppfatta dem.
Visst fann jag mig många gånger vända blad med ett roat leende i ansiktet men till syvende och sist så infann sig en sorglig stämning mellan sidorna. Tragiken övervann komiken och den röda tråden av ensamhet övervann den stilistiska lättsamheten och för det är Den Perfekte Vännen värd att läsas med en allvarsam eftertänksamhet släntrandes i bakhuvudet - även om kvaliteten haltar mellan novellerna.
(och som slutnot: Om jag skulle rekommendera den till en viss läsgrupp så vore det gymnasieelever - språket och de många diskussionsmöjligheterna kring tematiken gör Karlssons noveller ypperliga som lektionsmaterial.)
2010-03-21
Betyg 
inte är den dålig men inte i min smak lite för mycket grå tröghet den spinner inte loss och tar fart
2009-12-01
Betyg
Andra verket och min tillit späds på. Min fortsatta bekantskap känns tryggad. De vassa trådarna mellan historierna i första alstret finns förvisso inte kvar, men istället ser vi två fylligare noveller som nästintill skulle klara sig som fristående romaner, om inte i längd så i alla fall i styrka. Myndighetsdramat Rummet sitter som kniven i gipsväggen, där den nyanställdes kunskaper uppskattas men inspirationskälla möts med skepsis och rädsla. En vardagsbild som sätts på sin spets och många arbetsplatser ringas in. I Cirkusen spelas det på många trummor. Ett försvinnande och en ifrågasatt relation; en problematik som dessutom komponeras av en föredömlig musiksmak, utan att för den sakens skull bli kokett. I tysta lurar talar man genom Rufus Wainwright, Magnetic Fields och the Nationals toner, vilka besvaras av Action Biker och Moldy Peaches. Ordningen i hyllan kommer aldrig bli konstant. Jag känner mig såklart som en utvald läsare och fylls av välbehag. En novell minns jag sällan som mästerverk, men jag tror stoffet och pennan för en fullängdare snart är här.
2009-11-28
Betyg
Dessa noveller är fantastiska. Karlsson har en ton i sina berättelser som går rakt in. Mästerverk!
2009-08-20
Betyg
Det är bara att kapitulera. Villkorslöst. Jonas Karlsson är ett geni.
