Den osynliga väggen

»There are places I´ve nerver forgotten. A smokey hill town in the north of England has haunted me for the greater part of my life. It was inevitable that I should write about it and the people who lived on both sides of its ?Invisible Wall?.« - Harry Bernstein Den judiske pojken Arry bor med sin familj på en lugn liten gata som knappt märks bland de större gatorna. Det som skiljer den från alla de andra är den är delad i två sidor av en osynlig vägg. På den ena sidan bor de kristna och på den andra sidan bor judarna. De är inte fientligt inställda till varandra, men det inträffar sällan att någon går över från den ena sidan till den andra. Som på alla små gator skvallras det en hel del, och när rykten sprids om en kärleksaffär mellan en judisk flicka och en kristen pojke blir det stor uppståndelse. Den unga flickan skickas iväg till Australien. Inte minst Arrys mamma är förfärad. Hon kan då inte ana att historien kommer att upprepa sig på nära håll. Arrys mor är annars mycket kärleksfull och är den som ser till att de fem barnen får mat, kläder, skolgång och all omsorg. Fadern arbetar i en klädfabrik och de pengar han tjänar där delar han ogärna med sig av. Han, som de alla är rädda för och aldrig vågar eller ens vill tilltala, håller sig utanför familjelivet. Så fort han kommer in i huset blir de tysta och på kvällen väntar de bara på att han ska ge sig av till puben för att dricka öl. Den osynliga väggen är en underbart rik, gripande och myllrande barndomsskildring om en judisk familj i England vid tiden kring första världskriget. Det är en sensationell debut av den 96-årige Harry Bernstein som här levandegör en svunnen tid och miljö, som han i hela sitt vuxna liv i tankarna återvänt till. Han skriver med värme och utan sentimentalitet om svår fattigdom, inskränkt religiositet och kärlek. "...en berättelse av det där förtrollande slaget som återskapar livet precis som det var... " Ingrid Elam, Dagens Nyheter "Harry Bernstein har återskapat en fullödig barndomsberöttelse som jag sträckläser, ofta rörd och skakad." - Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet