En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljans skogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. von Enke är nämligen farfar till Linda Wallanders lilla dotter. Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större. Trådarna leder bakåt i tiden, till det kalla kriget, högerextrema sammanslutningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa. Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt. Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka. ...
Visa mer
En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljans skogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang. von Enke är nämligen farfar till Linda Wallanders lilla dotter. Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig. När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större. Trådarna leder bakåt i tiden, till det kalla kriget, högerextrema sammanslutningar och lönnmördare från det gamla Östeuropa. Wallander anar att han har kommit en stor hemlighet på spåren. Kanske befinner han sig i utkanten av något som är mångdubbelt allvarligare än Wennerströmaffären, den värsta spionhärva Sverige upplevt. Wallander kastas in i ett skeende vars förvecklingar han har svårt att överblicka. Samtidigt dyker ett ännu mörkare moln upp på hans himmel
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Mankells sämsta Wallander bok. Trögt och oinspirerat. Som om serien om Kurt Wallander bara måste avlutas. När Mankell ska försöka göra internationella thrillers blir det mest vänstervriden smörja. Nä den här skulle han aldrig skrivit. Möjligen en stark 1:a
Helt ok bok. Spännande!
Kan vara lite trög och för detaljerade beskrivningar i min smak men väldigt typisk Mankell.
Lite sorgsen efter att jag läst slutet..
Det var längesen jag läste en Wallanderbok men jag har ändå känslan av att denna bok är mer personlig än de tidigare. Något av en minnesresa och ett avslut. Jag tyckte mycket om den personliga tonen.
En lättläst deckare med tunnare story än de flesta. Alla återblickar från tidigare böcker i serien tillför inget till storyn, tvärtom. Men jag gillar ändå Kurt Wallander och jag gillar språket. Godkänt men inte mer.
Den första boken jag läst av denna författare, har vid ett par tillfällen även läst andra av honom genom tidningsform i kvällstidningar. Har ju också sett alla Wallander filmerna, denna bok är ju ett avslut för Wallander, ganska tråkigt, men så är det ju, kan tycka att boken är rätt så bra, men tror att han gjort andra bättre. Kan också tycka att denna är lite tam.
Ett avslutande av en lång serie som kunde varit ännu bättre. Kanske är det min egen jämnårighet med Wallander som göt att jag inte gillar slutet. Det plus att det känns som Mankell velat få in lite för mycket av det nutida samhällets penninggalenskap så att historien blivit lite för mycket.
Hyfsad deckare men ändå en av de svagare i serien. I jämförelse med andra delar var det väldigt låg nivå på hemskheterna: inga utsatta barn och kvinnor, inga seriemördare eller hemska mord. Inget dåligt med det men boken känns lite mer avslagen, jaaa lite mer lagom.
Temat om ensamhet och utsatthet, livets skörhet och förgänglighet har varit grundstommen i denna serie. Denna ståndpunkt har jag endast ytligt och teoretiskt förstått innan. Det är först nu som jag känner det på djupet. Det har väl med åldern att göra, att man når en viss mognadsnivå och äntligen fattar hur livets baksida ser ut.
Kan inte säga att jag tyckte den var toppen bra men gillade att läsa denna sisa bok om Kurt Wallander. Mankell har gjort ett mycket bra jobb med sina böcker om just denna Ystadspolis.
Spännande, ville hela tiden veta mera och hur det skulle sluta. Den första Wallanderboken jag läst, och den sista i serien. Kanske inte så jättesmart men det spelade ingen roll, hängde med i handlingen ändå. Bra språk, kanske lite för enkelt om det hade varit på svenska.
Det är nog skönt för Kurt Wallander att äntligen få frid... Han har gett många bra läsupplevelser genom åren men nu var han verkligen både för orolig och trött.
Om du saknar en vän, släkting eller granne som ständigt gnäller över hur gammal, sjuk och ensam han är för att sedan gå eller tänka på annat när du talar, är denna bok perfekt.
Så har då den trumpne Kurt Wallander gjort sitt. Det var med saknad jag stängde igen "Den orolige mannen", som berättar om Wallanders sista fall. Men jag hoppas inte Henning Mankell också lägger av, utan att han fortsätter ge oss välskrivna, spännande böcker som engagerar!
En stark 3a, Mankell skriver så att man gärna vill läsa vidare, men just nu är jag lite trött på referenser till kalla kriget. Trist att det är sista boken med Wallander-
Wallander blir morfar. Wallander missköter sin diabetes. Wallander oroas över sina återkommande minnesluckor. Wallander glömmer sitt tjänstevapen på en krog. Wallander har ett one night stand. Wallander tappar en plomb. Wallander lämnar hunden hos grannen. Wallander privatspanar efter sin dotter Lindas försvunna svärföräldrar.
"Den orolige mannen" är Henning Mankells allra sista bok om Kurt Wallander. Det blir ett bokslut som havererar i en spretig soppa med så många oväsentliga scener att hela historien blir sorgligt långtråkig.
556 sidor hade utan svårighet kunna ha kortats av till hälften och Wallanders uppgörelse med varenda detalj i hela hans liv blir bara för mycket.
Spänningen uteblir totalt. Istället blir "Den orolige mannen" en studie i oväsentligheter. Man får tillfälle att reta sig på petitesser som att en så etablerad författare som Mankell släpper ifrån sig en bok där han skriver "dom" istället för "de" och "dem".
Måhända är det så att Mankell själv känner att Wallander-cirkusen har gått över styr och därför väljer att knyta ihop säcken och säga farväl. Samtidigt känner jag att vår kära fiktiva kommissarie förtjänade ett värdigare avsked. Han har ju ändå en ganska stor plats i svenskarnas hjärtan.
Jag läste ut boken om Kurt Wallanders sista fall, och blev faktiskt lite ledsen. Det verkade vara ett tråkigt liv han levt och nu återstår en ännu eländigare ålderdom.
Jag tycker att Wallanders personliga problem överskuggar bokens mord och försvinnanden.
På 555 sidor mal Mankell fram en historia som saknar trovärdighet, har logiska luckor som nödtoftigt måste fyllas med t ex plötsligt ihågkomna gamla skolkamrater och vars enda syfte tycks vara ett behov hos Mankell att resa det slutliga monumentet över den alltid trötte, nu också presenile, Wallander.
Jag tyckte om denna Wallander-avslutning, som går tillbaka till många av hans tidigare böcker och knyter ihop hela Wallanders karriär. Något tråkig dock jämfört med tidigare alster ...
Mystiska fösvinnanden, en spionhärva svår att överblicka och en Kurt Wallander som alltmer försvinner in i glömskans värld. En mycket spännande och faktisk lite vemodig bok. Den sista om Kurt Wallander?