Den onödige mannen

Helmerson, Erik

| 2011

Flag from sv

46


När Peters dotter sextrakasseras på simhallen faller hans redan bräckliga medelklassliv samman. För första gången känner han sig maktlös, omgiven av våldsmän, oförmögen att försvara sig själv och sina älskade. Peter lever med sin hustru Ylva och deras 12-åriga dotter Sofi i en förort till Stockholm. På jobbet som journalist känner han sig som en föredetting, hans äktenskap haltar och hans dotter tycker att han är obeskrivligt pinsam. Tillsammans med sin bäste vän följer Peter ett av Stockholms fotbollslag. Men också på läktaren märker han hur våldet och hatet tar över. Peter strävar efter att göra det rätta, visa civilkurage och vara en god samhällsmedborgare som står upp för det han tror på. Men trots sin trygga medelklasstillvaro har han sakta men säkert börjat fyllas av ett farligt ursinne. En blandning av maktlöshet, självförakt och rädsla. Överallt omkring sig ser han hot, aggression...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Britt-Marie Kullin

2013-07-29

Betyg

En bra roman som är både rolig och allvarlig. Lättläst och tänkvärd. Rekommenderar helt boken.

caro wikbro carlén

2012-04-02

Betyg

Sämsta boken jag läst i år. Vilket är synd, jag hade höga förväntningar. Men den handlar bara om att en vit medelålders heterosexuell man känner sig dålig för att han inte kan följa den manliga normen asom han upplever den. Bu hu hu!

Michael Nystås

2011-10-10

Betyg

En av årets bästa svenska romaner! Hög igenkänning för 39-plussare med döttrar i tweensåldern. Om att bli ett ufo för sitt barn, om leda i relationer och på kontoret, om livet när man slutat vara lovande och blivit omsprungen av yngre, snyggare, smartare kollegor, och sitter av möten där man letar efter en anledning att rusa skrikande därifrån. Om livet när ingenting längre känns som om det är på riktigt. Den onödige mannen är riktigt, riktigt bra. På riktigt.

Fiona *

2011-04-26

Betyg

Bokens Peter är tönten som går i allas ledband i första delen av boken men kommer till en vändpunkt när han kaxar upp sig mot trakasserande grabbgäng i tunnelbanan. Efter det blir han modigare och modigare.

När han närmar sig helgonstadiet blir det bara för mycket. Resten är en kliché och det är mer pamflett än roman över texten och det gör att den inte håller.