I familjen Cleve talar man om allt, allt utom Robin. Man höll på att förbereda Morsdagsfesten den där ödesdigra dagen för tolv år sedan, Charlotte ropade in barnen men Robin kom inte. Det var grannfrun som upptäckte honom, hängande strypt ute i trädgården. De oklara omständigheter kring pojkens död ligger som dämpande gråhet över släkten. Det sargade hemmet sköts av den svarta husan Ida medan Robins mamma och mellansyster sömngångaraktigt rör sig mellan säng och soffa. När det skedde var Harriet nyfödd men nu är hon en kavat tolvåring. Med bästa kompisen Hely i släptåg bestämmer sig Harriet för att på egen hand undersöka sin storebrors död. När Donna Tartt nu efter tio år återkommer är det ett glädjande återseende. Den lille vännen är skriven i den djupt rotade traditionen av amerikanska sydstatsromaner och är fylld av insiktsfulla, mångbottnade porträtt. Det är en skrämmande skildring...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Sydstatsmiljö, rasfördomar, konflikter mellan fattiga vita och fattiga svarta, kriminalitet - allt finns i denna oerhört detaljrika tegelsten. Donna Tartt har ett fantastiskt språk och en lika fantastisk förmåga att i en helt osannolik handling beskriva livsfrågor. 12-åriga Harriets slutsats efter kamp mot sin brors förmodade mördare, kamp mot ormar, påtända kriminella mm är: seger och grusade förhoppningar är ibland samma sak.
Betyg
Först lessnade jag någonstans halvvägs. Baksidestexten utlovade någon form av thriller, och det är svårt att inte bli besviken när man väntat sig en sak och får en helt annan. Men, tvångsmässig som jag är så klarar jag inte av att ge upp böcker. Jag gav mig på det igen, denna gång utan några särskilda förväntningar. Den här gången kunde jag uppskatta boken för det den är.
En skildring av en familj som drabbas av en stor tragedi. Hur den kommer att påverka dem många år framöver, kanske resten av deras liv. Kontexten är ett litet samhälle i södern där ras, klass och kön i hög grad begränsar dess invånare.
Det handlar om Harriet som blir fixerad vid tanken på att hämnas sin brors mördare. Det är både en barnslig lek, och samtidigt blodigt allvar.
Det handlar om att växa upp i skuggan av sin döda bror.
Det handlar om bröderna Ratliff, som kanske är på förhand dömda till ett liv i misär, kanske kan bryta sig loss och börja om.
Det handlar om svarta hushållerskor som ägnar all sin tid och kraft åt att slita för sina vita husmödrar.
Det handlar om frånvarande fäder som agerar familjemän när det passar dem själva.
Och jag inbillar mig att jag fått någon sorts förståelse för vad de olika livssituationerna innebär.
Och fastän jag egentligen inte gillar barndomsskildringar så kommer jag på mig själv med att sakna Harriet och Hely.
Betyg
Nu har jag läst ut den och jag lämnas med massa obesvarade frågor. Men vem var det som mördade Robin? Vem var den lille vännen? Jag väntade på att den lille vännen skulle träda fram som det stod här i en tidigare kommentar, men sedan trädde ingen fram... och jag förstår fortfarande ingenting. Börjar tänka att den det var den här boken som var min lille vän och nu när den är slut på sidan 633 lämnar den mig med en desperat saknad då vi måste skiljas åt. Donna Tartt är verkligen en fantastisk författare och hennes sätt att skriva är kanske det bästa jag läst. Varje ord är som poesi. Jag tänkte ett tag att boken var onödigt lång för det hände inte så mycket. Men det gör kanske ingenting för jag tyckte hela tiden om den. En berättelse om en kylig barndom, om landsvägar, vänskap och småstadssamhälle. Olika slags problematik, social utsatthet, ett fint hem med brist på omsorg, rasfrågor om att vara ett svart hembiträde - mitt hjärta nästan gick sönder när Ida Rhew flyttade, om hur en tragedi kan ödelägga en familj, om Danny som hade en dålig start redan från början och om att växa upp med att redan vara placerad i ett fack "han är en Radliff". Harriet är egentligen inte heller något alls sympatiskt barn, snarare motsatsen. Hon är ett grubblande barn utan humor eller glädje och alltför självständig. Det är nog därför det är så fascinerande att följa henne. Hon jobbar desperat mot ett mål om hämnd, men sen när det gick som hon ville ger det henne inte alls den känslan hon förväntade sig. Ett mästerverk även om den inte är lika bra som hennes två andra böcker. Mest frustrerad är jag över att inte få svar på gåtan, men vissa saker får man kanske aldrig svar på och det är den bittra verkligheten.
Betyg
Den lille vännen innehåller ett vackert och väldigt beskrivande språk, talande personporträtt, en kväljande miljö i form av den amerikanska södern och många trasiga livsöden. Det är en tung bok som tog mig lång tid att läsa. På bokens baksida hintas det om en thriller-aktig mordgåta men det är inte alls vad boken är. Kanske var det därför som det tog mig så lång tid: det jag fick var inte vad jag förväntade mig. Det innebär inte att bokens innehåll på något sätt var dåligt. Bara oväntat. Och tungrott. För det som presenterades var mer av en familjehistoria, en berättelse om en uppväxt kantad av en tragedi som speglas i allt. Om hur Harriet försöker tackla det på bästa sätt, men hur det inte alltid blir rätt. Om handlingar och konsekvenser större än man räknat med. Om liv, men mer om död. Eller levande död.
Funderade länge på vem som faktiskt var "Den lille vännen", om ens någon var det. Var inne på att det kanske var själva brottet och gåtan som kan ses som Harriets vän, då det är det hon bygger hela sitt liv på och som allt i hennes familjs öde kretsar kring. Och kanske är det en del av sanningen. Men i slutet av boken trädde den lille vännen till sist fram. Och frågan är faktiskt vad som sedan finns kvar av Harriets värld.
2014-09-30
Betyg
Välskriven och en berättarkonst utöver det vanliga. Den här tyckte jag inte lika bra om som de två andra av henne som fått 5 stjärnor. Men hon kan sannerligen skriva bra.
Betyg
Det är en fängslande och tegelstenstung roman som inkluderar ett stort persongalleri (ja, fick föra anteckningar i sedvanlig ordning), och om jag ska invända mot något så är det just omfånget. Emellanåt finns där transportsträckor som inte fördjupar historien och historien trampar lite vatten. Men det är väl också allt jag har att säga som kan liknas vid kritik för annars är den fantastiskt berättad.
Läs mer här: http://litteraturkvalster.wordpress.com/2013/04/14/den-lille-vannen/