
Recensioner
Betyg
Bottenbetyget är nära. Den här 'skandalromanen' består i huvudsak av helt ofarlig information om i stort sett helt okända människor som (informationen och människorna) har en överdriven betydelse för författaren själv, vilken helt verkar sakna omdömde i fråga om vad som gör sig som material i en roman. Stilen präglas ofta av samma sorts töntiga bardiskheder som t.ex. den senaste Stig Larsson-boken. Bredvid författare som faktiskt klarar av att göra något intressant av mötet mellan fakta och fiktion liknar Rydberg en glad amatör. Så daterat!
Betyg
Många år efter att den diskuterades av alla så läser jag den. Var den bra?! Både ja och nej! Väldigt självutlämnande och rakt igenom autentisk, i alla fall om man frågar författaren. Den var lite för "kletig" för min smak. Det där med att utplåna sig själv för någon som ändå inte vill ha en. Svårt att förstå det. Sen var det ju spännande att få följa med i olika krogmiljöer i Sthlm bland kändisar och annat löst folk. Jag ger den en trea!
2010-07-22
Betyg
Älskar den, Carinas bok fångar mig fullständigt men kan också förstå att den inte tilltalar alla. Men kalla den ointressant, nä det går inte. Tycker att språket är helt underbart och bara bäst.
Betyg
Absolut inte min typ av bok... Blurben från Maria Shottenius att Den högsta kasten är enormt självutlämnande stämmer förvisso men det innebär inte per automatik att den är bra. Möjligen är den intressantare om man vet vilka alla dessa deltagare och karaktärer är men utan denna bakgrund känns det mest som att lyssna på en rätt avlägsen bekant som kräker ur sig alla sina relationsproblem runt tresnåret på morgonen efter alldeles för mycket vin. Jag bryr mig helt enkelt inte...
2009-04-22
Betyg
"Jag har aldrig läst en så självutlämnande roman", skrev tydligen Maria Schottenius i Expressen. Jag håller med. Den är självutlämnande.
Men det betyder inte att den är bra. För det Carina lämnar ut är så obeskrivligt trist. Det väcker inget intresse, utan bara en förvåning över hur någon kan välja att veckla ut hela sitt innersta för alla som vill läsa om det. Utan att ha något att säga med det. Som en dagbok utan mening eller mål. Bara självförakt speglat i läsarens förakt.