Närmast olidlig. Jag vet inte hur den ter sig i original, det måste ju finnas fog för alla dessa århundraden av lovord, men på svenska saknar den så gott som allt intresse. Om man läser den för poesin blir man besviken. Det finns ingen poesi mellan rimmen. Om man läser den för fantasirikedomen borde man hellre läsa valfri fantasyförfattare. Den enda författare som är ännu tråkigare är Dantes stora idol Vergilius, hans och vår ledsagare i detta litterära helvete.
Tillsammans med Ulysses och På Spaning topp tre. Fem stjärnor bara halva betyget. Virtuos översättning av Björkeson, naturligtvis. Ingen bok att bara läsa en gång, ger mer för varje omläsning. Inget för småknattar dock.