
Rosaleen Madigans barn har alla lämnat Irland och lever utspridda över hela världen. Men när Rosaleen på ålderns höst meddelar att hon bestämt sig för att sälja huset kommer de hem för att fira en sista jul tillsammans i barndomshemmet. Den stundade förändringen gör att de vuxna barnen känner att deras historia håller på att raderas ut. Familjen Madigan hamnar i ett vägskäl där valet står mellan att komma varandra närmre eller att helt bryta upp. Den gröna vägen är ett uppskakande familjedrama från en liten stad vid den irländska atlantkusten. Den mörka men skimrande berättelsen spänner över trettio år och är en historia om uppbrott, medkänsla, egoism och vad vi gör för att fylla tomheten inom oss. Detta är en välskriven, intelligent roman om sorg och kärlek från en av Irlands största författare. Anne Enright (1962) är en irländsk författare som tilldelades Man Booker Prize för den...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Min tredje roman av Enright. De andra två var jag måttligt förtjust i, men den här är fantastisk. Se på omslagets ungar, vad blev det av dem? PÅ 331 sidor presenteras vi för dem och deras mor. Med ett underbart precist och underhållande språk. Modern är förfärligt självupptagen, men också charmig och komisk. Vad betyder det att vara en familj? Det får författaren oss att fundera över och om ungarna och deras vidare öde.
Betyg
Tja vad ska jag säga... En bok om en familj och hur de går skilda vägar men ändå alltid hör samman och påverkar och påverkas av varandras förehavanden. En bok också om hur olika syskon kan utvecklas även om man är uppvuxen i samma familj. Jag gillade boken till en början, men sedan blev det segt och tjatigt... hade nog förväntat mig mer...
Betyg
Kan tyvärr inte hålla med om alla hyllningar av denna bok. Kanske förstår jag helt enkelt inte storheten. Språket är absolut vackert (det som tar upp betyget till en trea), och handlingen har alla förutsättningar... Men på något sätt blir jag oberörd och tycker att det binds ihop på ett sämre sätt.
Betyg
Det här är en berättelse som gjorde ett enormt stort intryck på mig. Det är mörkt och det är cyniskt, och samtidigt livsbejakande. Jag läste medvetet långsammare än jag brukar, jag ville inte riskera att missa någon enda knivskarp formulering. Som läsare är man helt i författarens grepp. Ibland måste man stanna upp och bara andas.
Utförlig recension i min blogg: https://justnujusthar.com/2016/08/31/recension-den-grona-vagen-av-anne-enright/