
Tillsammans med fyra vänner, två pojkar och två flickor, ingår Tsukuru Tazaki i en grupp som bestämt sig för att vara nära vänner livet ut. Men när han kommer hem från universitetet en dag blir han varse att han inte längre är välkommen i gruppen. Något har förändrats i grunden men ingen vill eller kan berätta vad som har hänt. Uteslutningen blir ett trauma som följer honom genom livet. När han flera år senare möter Sara och förälskar sig i henne berättar han om sveket och hur det alltid plågat honom. Hon uppmanar honom att söka upp vännerna från skoltiden för att ta reda på vad som faktiskt hände den gången. Han lyder hennes råd men ju mer han får reda på, desto mörkare blir sanningen om gruppens intensiva jakt på den perfekta vänskapen. Frågan är om Tsukurus uppgörelse blir något han ångrar eller något som leder till att han äntligen kan lägga det förflutna bakom sig. Kan kärleken verkligen...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Mitt första möte med Murakami, och visst slås man av det vackra språket och förmågan att sätta tonen, stämningen, känslan. Murakami för historien framåt med lätthet, men trots det griper det tag något för sällan. Saknar kanske lite spänningar mellan karaktärerna. Och på något sätt flyter den till slut ut i grått. Dock ska jag ge herr Murakami fler chanser!
Betyg
Mitt första möte med Murakami, och visst slås man av det vackra språket och förmågan att sätta tonen, stämningen, känslan. Murakami för historien framåt med lätthet, men trots det griper det tag något för sällan. Saknar kanske lite spänningar mellan karaktärerna. Och på något sätt flyter den till slut ut i grått. Dock ska jag ge herr Murakami fler chanser!
Betyg
Jag vet inte varför jag envisas med att läsa Murakamis böcker, då jag varje gång känner mig så sjukt irriterad på det mesta i historierna. Det händer ingenting, jag får inte fatt i någon ordentlig poäng med allt och så helt plötsligt tar de bara slut. Men ändå är det NÅGOT som håller mig bunden till att läsa klart. Tycker om vissa nyanser i skrivandet, stämningar som han skapar väldigt tydligt. Men inget av det jag läst hittills når ens topp tjugo. Tråkigt nog.
Betyg
Kändes som en mellanbok det här, av vår japanske vän Murakami. Jag ger den en trea, inte mer. Kanske för att det kändes som han skrivit det här tidigare, i någon tidigare bok. Samtidigt har han ju en omisskännlig ton, en stil som vi så tydligt känner igen. Men det får inte bli upprepning. Och det får inte heller kännas att det går på tomgång.
Om något annat skall sägas om boken, så är det att herr Tazaki var en spännande person att möta.
Betyg
När Murakami skriver på rutin är magin som bortblåst. Jag har läst det här förut från hans penna; en ensam snubbe som brottas med existentiell ångest, kvinnor och svek. Den här gången är dessutom symboliken oerhört kvasi, och Murakami skriver till och med läsaren på näsan, som om han skriver för barn. Märkligt. Han borde gå djupare istället för att skriva ytligt, kan man tycka.
IQ84-trilogin var en massiv besvikelse för min del. Det här är lite bättre, men ändå väldigt långt från Fågeln som vrider upp världen, Kafka på stranden och Norwegian Wood - böcker som jag fortfarande gillar.
Jag tror den här romanen hade funkat betydligt bättre som novell. Nu är det alldeles för segdraget.