"Allt jag vet är att jag var olycklig för det mesta. Sen gjorde jag något desperat, och sen var jag inte olycklig längre.När jag hade våldtagit min första tjej kände jag mig inte utanför längre. Och det var första gången på jag vet inte hur länge. Jag slutade känna mig som en kuf som sitter och ugglar i sin soffa. Äntligen hade jag fått en plats i gemenskapen. Jag kunde titta på människor på trottoaren och tänka: haha, jag kan minsann också. Du skulle bara veta...Och min osäkerhet i vissa vardagliga situationer, den var som bortblåst. Plötsligt gick jag ut i,världen med en ny självsäkerhet. Jag hade rätt att gå på gatorna. Hade rätt att ta plats på bussen, att klaga på grönsaker som var dåliga. Det var som om jag fått något slags allmänt medborgarskap. Ett uppehållstillstånd i tillvaron."Berättarjaget är en våldtäktsman. Boken ger ingen förklaring till hans övergrepp utan presenterar...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok