När Den blinda ugglan först publicerades 1937 var det i en blygsam upplaga om 150 exemplar, idag räknas den till världslitteraturens främsta klassiker. Den svenska översättningen från 1965 tillhör den sortens klassiker som stulits från biblioteken. Den blinda ugglan är en text utan motstycke, med influenser från Kafka och Poe likväl som från den persiska myten och folksagan. En man återger för sin egen skugga sitt livs historia. I förtvivlan över att ha förlorat sin mystiska älskarinna befinner han sig på randen till döden eller vansinnet. Tid och rum har gått sönder och samma motiv, samma personer återkommer ständigt i nya skepnader. Det går att läsa Den blinda ugglan som en skräckhistoria, som en surrealistisk mardrömsskildring eller kanske som en opiumrusig lek med förvridna speglar. André Breton har kallat boken för ett av de få sanna mästerverken. Utkommer i Macondos klassikerserie...
Visa mer
Recensioner
2011-05-15
Betyg 
Den blinda ugglan liknar ingenting jag tidigare har läst. För mig framstår den som en surrealistik mardröm, en labyrint av företeelser och karaktärer som återkommer, går in i varandra för att återigen bytas ut. Sadeq Hedayat gillade sitt opium, vilket känns som en röd tråd i hans verk, ett beslöjat dis ligger över hela den mörka berättelsen och ingenting är givet. En man berättar för sin skugga om sitt liv, ett virrvarr i tid och rum. Det luktar Poe och tydligen Kafka (enligt kritikerna, men kan varken säga bu eller bä om det eftersom denne författares verk hittills undvikit mig).Vet inte vad jag känner för hans roman, inte min smak, den är genial på sitt svårnystade sätt, det omöjliga i att lista ut den på förhand och sin udda framtoning, men den gör ingenting med mig. Jag känner ingenting. Och för mig går känsla före teknik. Sorry Sadeq!
Andra har också läst
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Snittbetyg
Fler böcker inom
Skönlitteratur
