
Vinnare av Augustpriset 2005 för bästa svenska skönlitterära bok Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2005 Hösten 1969 i Trakten. Livet rämnar. Den amerikanska flickan Eddie hittas drunknad och hennes vän Björn har hängt sig. Från denna händelse strålar berättelserna i romanen ut, bakåt och framåt i tiden - till och från olika platser, med Trakten som knutpunkt. Historien om Den amerikanska flickan går som en ibland skimrande vacker, ibland dov och mörk tråd genom tiden - det vävs rykten om den, viskas, fantiseras... Och när Sandra och Doris från Trakten några år senare börjar nosa på historien och ger sig in på att rekonstruera den slutar det med en ny tragedi. Den amerikanska flickan är en roman om ung bråd död, svek och bedrägerier, om kärlek och brustna förhoppningar, och om musik. Den är också en berättelse om tid och plats från 1950-tal till...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Fagerholm har gett oss en mystisk och gåtfull berättelse om livet och vår sårbarhet som människa, där det inte är givet vad som är verkligen händer och vad som är lek och fantasi. Den är inte lätt att ta sig in i. Det enda man som läsare egentligen kan vara säker på är att inget är säkert. Och det låter ju inte klokt. Men Fagerholms berättarteknik och språk gör att man lämnar den vanliga läsarten - den som förutsätter en slags begriplighet och förankring i en verklighet - och följer Fagerholm i hennes berättelse om skuld och förtvivlan och vår egen kamp för överlevnad och ett anständigt liv. Fagerholm låter oss gå i den amerikanska flickas mockasiner - men mot vad?
2011-11-20
Betyg
Den är mycket svår att komma in i på grund av att den är ganska komplicerat upplagd, men till sist fastnar man. Man kan säga att intensiteten eskalerar och slutresultatet blir bra. Passar de som vill ha något att fundera över.
Betyg
Jag tror att boken hade vunnit på lite hårdare redigering. Figuren Sandra framstår för mig som spretig, till skillnad från Doris som är riktigt skarp. Ett stort plus för den suggetsiva miljön - den gav mig stor lust att läsa om Birgitta Trotzigs Dykungens dotter. Nedåtsugande, farliga träsk och dyningar...
Betyg
Hur kan man INTE tycka om den här boken!? Språket är enkelt och drömskt. Fagerholm är ljuvlig och hon sätter ord på flickrummet och spränger dess gränser. Klarar man inte av ett en berättelse inte är linjär så kanske man ska fortsätta att läsa sina unkna deckare.
Det är en fantastisk berättelse och den har inte lämnat mig än trots att jag läste den för mer än sex månader sedan. väl värd sitt augustpris!
Betyg
Jag begrep inte den här boken överhuvudtaget. Språket kändes alldeles för utstuderat och den avancerade formuleringskonsten tog död på sig själv. Historien känns seg och som läsare får man inte grepp om något alls eftersom den byter spår på var femte sida. Kanske har jag missat något väsentligt med den här boken för det var längesen jag kände en sådan motvilja mot ett stycke litteratur.
Betyg
... om att inte skriva en översvallande recension om denna bok då den utgavs. De allra flesta av mina kolleger höjde den till skyarna och den blev flerfaldigt belönad.
Jag tyckte den var pretentiös och drunknade i sin formuleringskonst och sina återkommande formelverser.
Den enda som jag vet skrev en snarlik recension var min vän Jarmo Papinniemi på tidskriften Parnasso. Helt oberoende av varandra och utan att ha diskuterat före vi skrev landade vi på en liknande bedömning.
Betyg
Det är många år sedan jag lade ifrån mig en bok utan att ha läst klart den. Men när jag läste denna bok var jag nära många gånger. Berättelsen blir stundtals intressant men så fort en tråd börjar få liv avbryts den av obegripliga sidoprocesser. Jag funderade många gånger på om boken var ett sorts experiment med läsaren som labbråtta, att det helt enkelt handlade om att testa läsarens uthållighet eller förmåga att tänka fraktalt. Jag funderade mer på sånt än på det som stod på de tio sidor om dagen som jag till sist hade som pensum att pressa mig igenom. Dessbättre behöver jag inte läsa om den - och det finns annat att välja på.