En Pulp SciFi full av badass-hjältinnor, djärva män, vackra kvinnor och hänsynslösa skurkar. ?Nu när jag läst klart känns det som att jag sett en säsong av en tv-serie. Actionfyllt, spännande och allt utspelas i en fascinerande värld.? Håkan Mattsson, författare Först handlade det om att vänta. I Murgendorfs gränder tryckte ett spöke med en fet sedelbunt i fickan. I Karpaternas berg tänkte en agent rädda en forskare ur Koalitionens klor och långt därifrån trånade en underskön kvinna efter sin älskade. Sedan handlade det om upplysningar och om vad som var sant och falskt. Om en maktgalen man och två kyliga barn och deras hat. Det handlade om totalförbjuden teknik och en bal. Om en väg in genom Barriärens stängsel. Till sist handlade det om att göra det som är rätt. Och om att överleva eller dö. I ett framtida Europa har fruktansvärda krig rasat och ödelagt världen. I takt med att gammal...
Visa mer
Recensioner
2022-06-11
Betyg 
Spöket är en mystisk figur som verkar sälja information mellan Koalitionen och de som står mot dem på andra sidan. Alltid verkar hen veta vad som ska hända härnäst. Det försöker Agenten utnyttja, men allt slår fel och Agenten befinner sig plötsligt i situationen att behöva rädda sig själv, och den hen älskar mest.
Hurra, de är tillbaka! Jag blev så lycklig när jag insåg vilka alla var och jag tycker att det är så snyggt gjort av Lisa Hågensen att hela tiden återvända till gamla välkända karaktärer i nya små serier. Nu har det gått flera år sedan Purebred-serien kom ut och även i böckerna är det lite tidshopp. Men hotet finns kvar, hotet mot Whanzi och Dora, hotet mot världen, hotet om att de som anser sig vara bättre än alla andra ska ta över.
Här är det full fart från början till slut, som alltid när Whanzi är en del av en bok. Det är handla först och tänka sen, alltid. Speciellt när Dora är inblandad, för då försvinner all sans och eftertänksamhet genom Whanzis mentala fönster. Och det är absolut en av tjusningarna med att läsa de här böckerna. Att få se hur Whanzi ska klara sig ur knipan den här gången samtidigt som man får bli lite irriterad och vilja skaka om henne (men det skulle man ju inte göra, av rädsla för sin egen säkerhet) och att se hur det varenda gång klickar till i henne att hon har vänner, är omtyckt och inte behöver klara allt på egen hand hela tiden.
Nu tittar jag inte på skräck, men kan inte låta bli att tänka på alla skräckfilmsbarn jag har hört talas om, när tvillingarna pratar. De är som högintelligenta robotar och skrämmer mig mer än vad jag vill erkänna.
Språket är bra och känns igen från tidigare böcker om Whanzi och gänget, och det är snabb läsning. De dryga 200 sidorna är fullpackade av händelser och fart och det finns inte mycket dödtid. Många gånger har man hjärtat i halsgropen under läsningen, och det är absolut också en av tjusningarna med boken.
