On the first day of the new year, no one dies. This of course causes consternation among politicians, religious leaders, morticians, and doctors. Among the general public, on the other hand, there is initially celebration--flags are hung out on balconies, people dance in the streets. They have achieved the great goal of humanity: eternal life. Then reality hits home--families are left to care for the permanently dying, life-insurance policies become meaningless, and funeral parlors are reduced to arranging burials for pet dogs, cats, hamsters, and parrots. Death sits in her chilly apartment, where she lives alone with scythe and filing cabinets, and contemplates her experiment: What if no one ever died again? What if she, death with a small "d, " became human and were to fall in love?
Visa mer
Recensioner
2013-01-14
Betyg 
Ingen enkel bok att läsa. Inga styckeindelningar eller uttalat vem som säger vad. Kompakt. Tar några sidor att komma in i den men sedan flyter det på. Ett par avsnitt som var ganska tradiga men i övrigt en speciell bok som ändå fångade mig till slut.
2012-10-30
Betyg
Saramago har vid fyllda drygt 80 skrivit ytterligare en mycket bra bok. I en språkligt och formmässigt fulländad roman läser vi om den förvirring som följer på att döden bestämmer sig för att sluta arbeta. Efter den inledande euforin följer så sammanbrottet på samhällets alla områden - politiskt, religiöst, administrativt, socialt, ekonomiskt. Då bestämmer hon sig - för döden är en kvinna - för att börja arbeta igen med med ändrad taktik. Till slut händer det sig att hon ... ja, vad ska inte avslöjas. Men åter slutar hon sitt lugubra värv.
2011-06-23
Betyg
Plockade upp den och förväntade mig något i likhet med Blindheten, jo jo visst, men förutom den stora EPIDEMIN talar vi om natt dag. Saramago är rolig och vidrör stora frågor befriande ytligt, men är samtidigt högst avancerad. Inte som Blindheten, men störtskön.
