
Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det tar lång tid innan jag kommer in i boken, över 200 sidor, och det är nära jag ger upp. Men någonting i Nessers sätt att hantera språket och hans ironi driver mig att fortsätta läsa. Handlingen är rörig och det dyker hela tiden upp nya karaktärer som jag inte kan hålla ordning på. Men när boken närmar sig slutet och alla bitar fallit på plats (nästan iallafall) så sitter jag ändå där och är ganska nöjd att jag orkade läsa hela. Det är något underfundigt över hela boken, men jag vet inte om jag kommer att ge mig på någon mer Nesser-bok. För mig var detta ingen avkoppling, snarare att jag var tvungen att vara påkopplad hela boken igenom.
2019-08-10
Betyg
En äkta Nesser, välskriven med en spännande intrig och samma gamla underfundiga humor här och där.
Den som väntat och väntat på en ny Van Veeteren-bok kommer inte bli besviken.
Betyg
Håkan Nesser har skrivit över trettio böcker, (här är en länk till en sida på Wikipedia om honom), men jag har bara läst fem stycken av honom. Länkarna går till mina recensioner av dom fyra tidigare böckerna: Det grovmaskiga nätet, Och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, och Eugen Kallmanns ögon. Speciellt Eugen Kallmanns ögon tyckte jag var en mycket bra bok, och den fick högsta betyget av mig.
Nu har jag läst författarens senaste bok, De vänsterhäntas förening, och jag tyckte även om den boken, även om den inte får toppbetyg av mig, som den förra boken fick.
Boken är väldigt välskriven, med ett rikt språk. Den är lättläst, trots att den är på nästan 550 sidor. Den har humor i sig, och är inte alls förutsägbar på något sätt.