De vänsterhäntas förening

Nesser, Håkan

| 2018

Flag from sv

37


Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Håkan Nesser har skrivit ett stort antal böcker och jag har läst ganska många utav dem. De böcker jag gillat mest är de om kommissarie Barbarotti. I denna bok träffas för första gången Nessers båda karaktärer Barbarotti och van Veeteren i samma berättelse. Det dröjer dock ganska länge innan Barbarotti kliver in i historien. Berättelsen är väldigt lång, kanske i längsta laget tycker jag, trots att jag älskar tegelstenar. Men det blir ganska segt i mellan varven och historien tar tid. Det tuffar på i lite makligt tempo genom hela boken. Nessers härliga underfundiga humor glimtar till här och då, det gillar jag mycket. Det är inte den bästa bok jag läst av författaren, heller inte den sämsta utan den är sådär lagom bra.

Lars B.

2w

Betyg

En klassisk Nesser, varken mer eller mindre.

Betyg

Inte den bästa av Nesser. Grundhistorien är bra men lite lång och lite för omständigt.

Anita H

9w

Betyg

Ibland skrattar man rätt ut. Inte så vanligt när man läser deckare :)

Britt-Marie Kullin

2018-08-20

Betyg

Håkan Nesser har skrivit över trettio böcker, (här är en länk till en sida på Wikipedia om honom), men jag har bara läst fem stycken av honom. Länkarna går till mina recensioner av dom fyra tidigare böckerna: Det grovmaskiga nätet, Och Piccadilly Cirkus ligger inte i Kumla, Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, och Eugen Kallmanns ögon. Speciellt Eugen Kallmanns ögon tyckte jag var en mycket bra bok, och den fick högsta betyget av mig.

Nu har jag läst författarens senaste bok, De vänsterhäntas förening, och jag tyckte även om den boken, även om den inte får toppbetyg av mig, som den förra boken fick.

Boken är väldigt välskriven, med ett rikt språk. Den är lättläst, trots att den är på nästan 550 sidor. Den har humor i sig, och är inte alls förutsägbar på något sätt.