De små hästarna i Tarquinia

Duras, Marguerite

| 1989

Flag from sv

72


Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Emma Svanberg

2014-07-23

Betyg

Bra framförallt för språket men det är ingen historia som lyfter eller är oväntad eller ger någon insikt. Den är helt enkelt lika händelselös som livet, vilket är det som gör den bra.

Maria Eriksson

2013-07-17

Betyg

Jag gillar hennes språk och den här semesterskildringen kan jag känna igen mig i. Man tar inte semester från sig själv eller sin relation. Det ständiga missnöjet med livet följer med. Det är ledan och i de ganska anonyma människornas liv som är så bra skildrad. Barnet har inget namn och är en bifigur till de vuxnas spel. Kriget finns kvar som en skugga, genom en minröjares död. Det finns många vackra formuleringar som "kärlek måste genomlevasi alla dess faser, även de trista, det finns ingen möjlighet att ta semester från det. Det är det som är kärlek. Smita från den kan man inte. Lika lite som man kan smita från livet med dess skönhet, dess djävulskap och dess tristess.

Johannes Soldal

2012-08-12

Betyg

Inte en av Duras bästa, men vissa formuleringar - som var för sig ger bevis på Duras klarsyn vad gäller mänskliga relationer - biter sig fast i minnet. Hon låter t.ex. Sara säga: "Det finns ingenting sånt som en äktenskapsbrottets bröllopsnatt", och vi som har läst romanen förstår precis vad hon menar, trots att det aldrig uttalas rakt ut i boken.

Anna Dybeck

2011-05-30

Betyg

Välskriven men kanske gav jag inte boken en chans att engagera för engagerad kände jag mig inte! Det liksom malde på av ändlös dialog om stort och smått och...llite mer smått och jag funderade på om jag missade något väsentligt, inte läste tillräckligt mellan raderna.

Kristina Simar

2011-04-14

Betyg

En mycket typisk Marguerite Durasbok. Den är väldigt välskriven och känns som en film. Jag har lätt att se den lilla byn och karaktärerna framför mig. Jag känner även den enorma värmen som är svår att uthärda och förstår att personerna är otåliga. Jag har älskat Marguerite Duras böcker sedan början av 1980-talet och har nog läst de flesta av hennes böcker som utkommit på svenska. Hade hoppats att hon skulle fått Nobelpriset i litteratur, men tyvärr fick hon aldrig det. 1996 dog Marguerite Duras och hon kommer alltid att vara en av mina stora favoritförfattare. Dock var inte denna bok en av hennes allra bästa, men den är absolut läsvärd.