ÅRETS NOBELPRIS I LITTERATUR »Jag bad dem om en enda sak: att minnas sina barnsliga ord. Sina barnsliga känslor. Att återvända till den tid då de fortfarande var änglar. För jag visste: detta kan inte berättas med andra ord.« - Svetlana AleksijevitjSommaren 1941. De var barn när kriget kom. Papporna försvann till fronten, mammorna anslöt sig till partisanerna eller flydde med sina familjer, många barn som plötsligt blev föräldralösa hamnade på barnhem. Kriget på östfronten är också barnens historia, men ingen skulle nedteckna den förrän Svetlana Aleksijevitj sökte upp de överlevande och bad dem minnas. Och de mindes. En pojke hade sett grannens hund sitta och gråta på askan efter det nedbrunna huset. En flicka sprang ut för att krama en tysk soldat eftersom hon trodde att det var pappa som kom hem. En annan drömde om en ängel som övertalade henne att utstå slavarbetet i Tyskland Här...
Visa mer
Recensioner
2022-10-03
Betyg 
Så skrämmande och så bra. Aktuellare än någonsin med Ukrainakriget. Var kommer all ondska ifrån?
2016-11-06
Betyg
Fruktansvärda vittnesmål som smärtsamt berör, men som också får mig att förundras över de uppoffringar barn kan göra för varandra.
2016-06-27
Betyg 
Lika gripande som övriga delar i serien av, ja, av minnen. Ledsam, hemsk och kärleksfull - allt ryms i denna bok. Barns minnen är så oskuldsfulla och det ger en gripande kontrast mot krigets vardag.
