
Sex år har gått sen De ovanliga kom ut. Boken som skildrar hur några ovanliga människor i Sverige valt att leva. Några av dem har avlidit sen boken kom ut och andra har flyttat in på ålderdomshem. Men de flesta lever som de alltid har gjort. De ovanliga 2 berättar hur det gått för dessa människor och skildrar också några nya originella personligheter. Gemensamt för alla är att de värdesätter friheten högre än tryggheten och bryr sig inte om TV- såpor, melodifestivaler och ishockey-VM. Dessutom är de starka och envisa, men får ofta betala ett högt pris för sitt levnadssätt. Vi ska vara tacksamma för att det fortfarande finns människor som vågar gå sina egna vägar, utan att bry sig om vad andra tycker. Människor som kritiskt betraktar samhället utifrån, utan datorer och mobiltelefoner. Helena Langenhed blev 85 år och levde sina sista 20 år utan värme, elektricitet, vatten...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Den första boken berättar om människor som i hög grad själva valt att leva ett annorlunda liv, fint porträtterade i bilder och intervjuer. Här låter författaren sin egen person färga berättelserna i alltför stor utsträckning. Texterna upprepar sig dessutom och intervjuerna kretsar ständigt kring samma teman (har Mokvist letat upp personerna i de elöverkänsligas riksförbund?). Mellan raderna läser jag in många tragiska människoöden. Vissa har tvingats till sitt utanförskap på grund av sjukdom eller olyckliga omständigheter. Andra verkar ha fastnat i ett evigt sökande efter sig själva. Om jag av den första boken blev rörd över människans förmåga och starka frihetslängtan, blir jag här mer beklämd över att läsa om tragisk bortgång och ensamma, vilsna själar.
Betyg
Lisa: Nej inte för att de har jordgolv eller för att du och jag har parkett skulle göra saken integritetskränkande. De ovanliga besitter integritet i all sin kraft, de flesta har valt friheten på dethär sättet, och de ovanliga som ingår i projektet är med frivilligt, man blir verkligen charmerad av deras styrka att förbli annorlunda fullt ut. Men visst är det intressant att man tycker olika, liksom det till synes likadant upplevda ändå känns olika för oss människor.
Betyg
Ja, man blir charmerad. Men också oroad. Många av de här människorna verkar må genuint dåligt och inte bara för att omvärlden är oförstående för deras livsval. Vid flera tillfällen under läsningen tycker jag att det känns fel att exponera deras mående som Åke gör. Om de hade valt att leva som de flesta andra hade det varit integritetskränkande, men eftersom de har jordgolv är det tillåtet att vika ut dem så?