De oroliga

Ullmann, Linn

| 2016

Flag from sv

156


Jag numrerar, ordnar och katalogiserar. Jag säger: "Det var tre kärlekar. Jag är idag lika gammal som min far var när jag föddes. Fyrtioåtta år. Min mor var tjugosju, hon såg både mycket äldre och mycket yngre ut än sin ålder den gången." De oroliga är en lekfull, utforskande och genreöverskridande roman om ett barn som inte kan vänta med att växa upp, och föräldrar som skulle föredra att vara barn. Det är en bok om minnen, glömska och de många berättelser som utgör ett liv. "Trollbindande" (DN) "Ett litterärt mästarprov inom den självbiografiska genren" (Expressen)

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Maria Nordström

2017-06-19

Betyg

Linn Ullman skriver så otroligt bra att det är en fröjd att läsa. Skildringen av hennes far, hans åldrande och död är fantastiskt skildrat.
Alla som har en gammal död pappa kan känna igen sig och jag får aldrig nog av att läsa om döden.

M

MaPa

2017-05-23

Betyg

.

M

MaPa

2017-05-23

Betyg

.

Betyg

överträffar alla mina förväntningar! Så ömsint, så vacker och så utlämnande beskrivet om vad jag tolkar, förlorad tid, döendet och ett barns kärlek till sin far.

Solveig Andersson

2017-02-24

Betyg

Gripande barndomsskildring som berör på ett mycket djupt plan. Jag läste ut den på en dag, kunde inte lägga ifrån mig boken. Superb är det minsta jag kan säga. Läs den!

Torbjörn Nilsson

2016-12-15

Betyg

En mycket smärtsam fullträff. "Jag vill inte utsättas för känslomässigt rabalder" , bad Ingmar Bergman sin hushållerska några år före sin död. Här får han rabalder i övermått! Ett stilistiskt stramt och dråpligt raseri från det dubbelt övergivna barnet, som jag tror han hade uppskattat. Jag gör det i a f till fullo. Knivskarpt exakta anekdoter vävs samman till en smärtsam, skoningslös och trots allt försonande helhet. Skrattar bäst, som skrattar sist!

Engelska Väninnan

2016-10-24

Betyg

"Jag har sörjt mina föräldrar hela livet..." står det i denna så kallade roman, som i själva verket är självbiografiska minnesbilder.
Ja, det är synd om författaren som inte kan växa upp och gå vidare. Särskilt banden till den märkvärdige fadern är ohälsosamt strama.
Jag kan hålla med om att detta är ett stilistiskt mästerverk. Innehållet blir dock efterhand tjatigt och till och med frånstötande. Vad tycker gamla Liv Ullman om detta?

I

Ingrid Selnes

2016-05-10

Betyg

Mycket läsvärd, en dotter söker sin far...