De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Anyuru, Johannes

| 2017

Flag from sv

75


En vinterkväll kliver tre individer som svär trohet till den sönderfallande terrorstaten Daesh in i en bokhandel. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan. Men en av de tre angriparna, en ung kvinna som har som uppgift att filma våldet, bär på en hemlighet som kan ändra allt. Under attacken vänder hon sig till en av de andra och viskar: Allt är fel. Vi borde inte vara här. Vi borde sticka. Två år senare besöker en författare kvinnan på en rättspsykiatrisk klinik. Hon har läst hans böcker och ger honom en bunt papper, där hon har skrivit ner en sällsam berättelse. Hon menar att hon kommer från framtiden. Johannes Anyurus nya roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar handlar om hopp och hopplöshet i dagens Europa, om vänskap och svek, och om terrorns och fascismens teater.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Annorlunda men tankeväckande. Bra flyt i historien som skiftar mellan olika personer och tidpunkter. Spännande läsning.

M

M B

3w

Betyg

Förhatlig och rasistisk bok med tveksamt litterärt värde och ännu tveksammare moral där inte en enda "svensk" (som de kallas i boken) framstår som en riktig människa. Den porträtterar åter muslimer som offer som, hör och häpna, interneras av "svenskarna" i koncentrationsläger i förorten. Yeah, right! Ett förhatligt verk som riskerar att ytterligare späda på de sprickor som redan finns i samhället. Dessutom är den (förutom kapitel 1) ganska tråkig. Osunt nonsens som naturligtvis höjts till skyarna av de flesta kritiker! Snälla, sluta med ert självskadebeteende!

Björn Öijer

2017-05-30

Betyg

Fiktivt terrordåd med kuslig aktualitet

Utgivningen av Johannes Anyurus bok om ett terrordåd i Sverige fick en kuslig tajming med attentatet på Drottninggatan i Stockholm. Det är en visionär roman med ett fascinerande berättarperspektiv präglat av tids- och identitetsförskjutningar.

Bokens fiktiva attentat utspelar sig i en bokhandel i Göteborg. Tre unga terrorister, två män och en kvinna, tar personal och kunder som gisslan. Huvudmålet är en serietecknare vars ålder, utseende och yrke för tankarna till Lars Vilks, konstnären med Muhammedkarikatyrerna.

Som en följd av detta drama spårar samhällets demokrati och empati ur och ersätts med fruktan. Hat och våld mot muslimer frodas, och hela förortskvarter förvandlas till interneringsläger.

Orkar vi läsa sådana dystopier i en årstid där sol och semester hägrar?

Svar: Ja.

Johannes Ayuru är tillsammans med Kristian Lundberg svensk samtidslitteraturs mest poetiska prosaister. Bildspråket förskönar. Ljusreflexer av polisens blåljus, vatten och snö, bäddar in dystopin i ett försonande skimmer. Gör den uthärdlig. Kanske borde författaren ha sparat på en och annan metafor.

Det andra skälet till att inte välja bort litteratur med obehagligt ämne är att Anyuru trots allt när ett hopp bortom hat och skränande medborgargarden i skildringen av en fascistisk mardrömsstat, där varje busshållplats visar en mobilfilm från terrordådet i utpekande och avskräckande syfte.

Den tjugoåriga kvinnliga terroristen, kallad Nour, vill nämligen rädda oss från framtiden genom att kortsluta dödandet i bokhandeln. Hon överlever och spärras in på rättspsyk. Hon har två identiteter i samma kropp. En belgiska som förhörts och utsatts för medicinska experiment i ett fångläger i Jordanien. Och så en muslimsk svenska och förortskid. Hon berättar minnen från en ond framtid. Är själv osäker på vem hon är.

Lider hon av vanföreställningar? Kan man ha minnen från framtiden? Är allt hon upplevt en dröm vibrerande av ångest och ondska?

Författaren bollar över till läsaren att svara. Han tar inte heller ställning till terrorismens orsaker. Genom berättelsen flimrar såväl militant islamism som droghandel och kriminalitet. Utanförskap i vid bemärkelse.

Den poetiska titeln ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” vittnar om sorgen dessa gärningsmän lämnar efter sig. Och ansvaret de aldrig kan svära sig fria från - vilka verbala ideologiska eller religiösa krumbukter de än må vifta med.

Annika Olsson

2017-03-21

Betyg

En framtidsdystopi om främlingsfientlighet. Ett skräckscenario som beskrivs väldigt gripande. Hans språk är vackert med en sorgsen underton och berättelsen kan få oss att tänka ett varv till.