
Är det hans födelsedag i dag? Det är svårt att hålla koll på dagarna utan almanacka eller telefon, men Filix tror det. Tänk om han vore hemma i stan hos sin mamma, då skulle han bli ordentligt firad! Men han är fast i trästan, djupt inne i skogen, och där pågår det mystiska saker. Gruvan Cado mullrar och låter, och ur underjorden stiger gengångare och andra fasansfulla varelser. Plötsligt behöver gruvrådet som bestämmer i byn Filix hjälp: Han ska infiltrera nybyggarna, en grupp som bröt sig ut och försvann från trästan för många år sen. Eftersom Filix bara har varit i skogen några månader kommer ingen av nybyggarna att känna igen honom, han är perfekt för uppdraget! Men allt blir mycket svårare än vad Filix trott. Vad har hans bästa vän Saga Ormhassel för koppling till nybyggarna? Och är det verkligen så att det finns en förrädare i trästan? I förra boken om Filix Wood, Bara den svagaste...
Visa mer
Recensioner
@barnboksfamiljen på instagram
2020-06-10
Betyg
Detta är andra boken i serien om Filix Wood - en vek storstadskille som i första boken hamnar i ”Trästan”. En skogsby med människor som lever i total isolation från omvärlden med ett tydligt syfte.
Byborna där är ättlingar till en expedition som 389 år tidigare utvunnit guld ur gruvan ”Cado”. Efter att människorna blivit giriga och grävt för mycket så rasade delar av gruvan in och öppnade upp gränsen mellan livet och döden/ondskan i underjorden. Sedan dess har byborna behövt skydda omvärlden från gruvans mörka krafter, men också hålla inkräktare på avstånd som kan vilja återuppta utvinningen av guld.
I denna andra del så har Filix till viss del kommit till ro med sitt nya liv i Trästan, som han inte tillåts lämna.
Men när gruvan fortfarande är orolig och gengångare kommer upp så misstänker gruvrådet att någon utvinner guld ändå.
Tankarna går till ”Nybyggarna” - en grupp människor som för länge sedan bröt sig ut ur byn och skapade en egen by.
Att ta reda på sanningen faller på Filix när han blir ombedd att bege sig till nybyggarna och infiltrera deras by.
Men kanske ska Filix istället passa på att fly och åka tillbaka till det bekväma livet i stan?
Jag har högläst hela boken för A (10 år) och när vi diskuterade boken efteråt så framkom det att han tyckte att boken var rätt okej, men inte så mycket mer.
Jag håller med honom i att första boken är klart bättre och mer spännande. Men samtidigt så tänker jag att denna del förmodligen kan vara en viktig språngbräda för följande böcker. Utan att avslöja för mycket så sker ändå mycket i denna boken med Filixs personliga utveckling och att hitta sin plats och tillvaro i byn. Så jag misstänker att denna del ändå bäddar för en tredje del som kan vara likvärdig med del 1 som vi uppskattade.
En sak jag reagerar på i boken är att Filix när han berättar för vännen Saga Ormhassel om världen utanför så blir det för mycket skammande mot överviktiga människor. Jag förstår att Dahlin vill problematisera passiviseringen av skärmar och konsumtionssamhället, men det går att göra utan att dra in storleken på kroppshyddor enligt mig. Speciellt i en bok som riktar sig till barn så känns detta onödigt. Och ärligt talat - de mest passiva människor jag känner som lever sina liv fasta framför sin datorer och TV - ja de kommer faktiskt i olika storlekar. Vissa mindre, vissa större.
Det citat jag reagerar mest på är:
”De sitter kväll efter kväll och stirrar på berättelser som visas och så blir de tjocka av alla feta och söta saker de vräker i sig. Så tjocka att de inte orkar gå, så istället åker de i vagnar som fraktar dem dit de ska.”.
Men även senare i boken funderar jag kring att väldigt få karaktärer beskrivs som större förutom exempelvis en diktatorisk broder i nybyggarnas by. Alltså någon som man tycker illa om. Så tyvärr tycker jag boken förmedlar en rätt illa syn på överviktiga människor vid flera tillfällen. Tråkigt - dessa detaljer har jag valt att inte högläsa.
I övrigt en okej bok med förhoppning på en del tre i samma anda som del ett i serien. Det finns många trevliga och filosofiska inslag i boken. En aktuell bok på många sätt när många av oss längtar efter ”back to basic”. Efter att ha läst Filix Wood är jag extra sugen på en sommar vid lantstället mitt i skogen med våra odlingar.