De Frostfödda

Betyg

Vi kastas in i boken med en mycket bra prolog. Sedan fortsätter boken i ett rasande tempo. Boken är riktigt svår att lägga ifrån sig och jag hinner knappt smälta det jag nyss läst innan författaren kastar mig in i något nytt, det gillar jag. Vi får följa flera olika karaktärer.

Seychell springer genom stadens gator. Han har ett paket att lämna.

Gwyn är hertigens dotter. Hon fäktas helst och en dag blir hon vittne till något otäckt.

Mortenius arbetar hos hertigen. Han är alkoholiserad och sysslar med skumraskaffärer.

Odár drar fram genom boken som döden i sin mantel. Jätten Liten är hans trogna följeslagare och de är på jakt efter krig.

De olika karaktärerna turas om att föra handlingen framåt. Jag tycker inte att det är ett hinder att vi växelvis får följa flera olika karaktärer. För mig är det en av bokens styrkor. Ibland undrar jag dock hur alla trådar ska hinna knytas ihop.

Vi bjuds på fantastiska miljöbeskrivningar. Språket är lite ojämnt. Emellanåt är det briljant och påminner mig lite om Dagermans bildspråk. Ibland är det lite mer trevande. Överlag är det dock riktigt bra. Jag tycker mycket om hur varje kapitel slutar. Författaren lyckas skickligt avsluta varje kapitel på ett sätt som gör att jag bara måste läsa vidare.

Det är sprit, slagsmål och sex. Det är hemligheter och lögner. Vem är vän och vem är fiende? Vem kan man egentligen lita på?

Jag tänker att denna bok torde passa de som gillar Game of thrones. Jag har själv bara sett snuttar av serien. Jag fastnade aldrig för den då det kändes som att det bara var ett hejdlöst frosseri i sex och våld. Boken är dock så mycket mer än det. Vissa inslag blir lite på gränsen för mig men huvuddelen av innehållet har mig i ett fast grepp.

Får jag svar på alla mina frågor? Nej. Kommer jag vilja läsa en eventuell uppföljare? Självklart!

Betyg

Gwyn, som är hertigens dotter, har precis förlorat sin pappa, och Hertigdömet Fyrdham står nu utan en regent. Gwen är den som borde ta över eftersom hon är äldst, men det finns de som vill annat.

Mortenius är en alkis som jobbar för hertigen, samtidigt som han sysslar med skumma saker.

Odar har blivit lämnad av de sina, som vänt honom ryggen. Men för honom finns bara ett mål, även om det innebär mycket blod.

Vi får följa flera öden som på olika vis vävs samman. Här finns mycket blod, våld, svek, sprit, slagsmål och korruption. Det är en mörk och tragisk värld där du inte kan lita på någon.

Det är bra tempo genom hela boken. Spänning och skräck från början till slut. Det händer något hela tiden.
Jag har lite svårt med alla namn och platser, men kommer in i det efter ett tag.

Boken är lätt att läsa, men svår att släppa. Både karaktärerna och miljön är bra beskrivit. En debutbok med hög kvalitet.

Betyg

Tack till Darkness Publishing för recex!

De Frostfödda handlar om en värld som är mörk, rå och håller på att gå under i alla hemligheter och dispyter. Gwyns pappa dör av mystiska orsaker medan Odár samlar sina styrkor för att ta sig an världen. Och Mortenius hamnar mitt emellan ett bråk han önskar att han inte kommit i närheten av.

Forsell har ett språk som är lätt att ryckas med i. Det är så lätt att stanna uppe sent för att bara läsa ett kapitel till, för att sedan inse att klockan är alldeles för mycket. Men samtidigt så kämpar jag med alla karaktärer hit och dit, och får som ingen ordning. Jag är van att läsa high/epic fantasy, så jag är inte ovan vid ett stort antal karaktärer. Men sättet som Forsell enbart kastar ur sig nya karaktärer, vi följer dem för något kapitel och sedan inte ser dem igen på en lång stund, gör mig förvirrad. När det ibland är reveals som ska vara "aha"-iga, kommer jag på mig själv med att inte alls hänga med.

Det här är en bok som hade kunnat få högre betyg från mig, om det inte hade varit alldeles för mycket karaktärer. Vi blir även ofta bara introducerade med namn, vilket gör att det är svårt att lära känna karaktären och där med känna igen dess karaktärsdrag. Jag hade önskat att de var färre karaktärer och att de flöt ihop mera med varandra för att bilda en bättre helhet i berättelsen, för i vissa fall kändes den hoppig. Men jag önskar också att vi hade fått lite mer tid på världsbygget för att förstå världen och dess system - för nu var det guvernör hit och kung dit.

Men de tre karaktärerna man följde och faktiskt fick lära känna tyckte jag var riktigt roliga att följa och jag blir nyfiken på att se hur berättelsen utvecklas. Men som många tror behövs i en fantasy (speciellt grim dark) så var det såklart incidenter med våldtäkt mot kvinnor, vilket jag aldrig uppskattar i en bok. Däremot gillade jag hur Forsell har dragit sig bort från det stereotypisk att det enbart ska vara starka män i fantasy. Här fylls sidorna även av starka kvinnor som väljer att gå sin egna väg - även om det är att gå över lik. Och det gillar jag!