I december 1917 skickas en grupp svenska soldater till en utpost i Norrbotten, där en hemlig transaktion med Ryssland ska äga rum nära gränsen till Finland. Vid ankomsten upptäcker de dessvärre att uppdraget inte tycks vara av fredlig karaktär. Någonting allvarligt har hänt i lägret. De finner spår som visar tecken på strid. Isolerade och ansatta av meterdjup snö, sträng kyla och evigt nattmörker, står de nu inför ett okänt hot. MIKAEL STRÖMBERG (f. 1976) är uppvuxen i Norrtälje och bor i dag i södra Stockholm med sin fru och deras två barn. Han debuterade 2011 med den hyllade skräckromanen Vätten och har sedan dess även skrivit Inmurad och Vad gör dina barn när du sover? (återutgiven i pocket på Lind & Co, 2017). I hans böcker förenas vardagsrealism med övernaturliga element. "Skickligt och klaustrofobiskt om vad som händer i en hårt pressad...
Visa mer
Recensioner
2018-06-25
Betyg 
En intressant bok som tar läsaren ut på ett rejält äventyr i spänningenstecken. Att boken utspelar sig vintertid och att kylan just nu ligger på utanför fönstret blir en stämningshöjare. Författaren har fångat årtiondet väl och man kan nästa se hur allt ser ut då boken innehåller grymma beskrivningar. Boken tar häftiga vändningar och jag kom på mig själv flera gånger med att sitta och undra hur det hela skulle sluta. Gillar man thrillers och det övernaturliga så är denna bok att rekommendera.
2018-05-05
Betyg
Mikael Strömberg är en mycket skicklig författare och hans tidigare romaner Vätten och Inmurad berörde mig med sina komplexa personporträtt, snillrika vändningar och ruggiga effekter, grundat i svensk folktro. De förjagade är i samma stil och kan med sin bitande kyla rekommenderas varmt. Som andra redan har påpekat är den närmast klaustrofobisk i sin skildring av den norrländska obygden under 1:a världskriget och vad som där timar, och hur människor (och andra varelser) agerar under extrem stress. Temat får mig onekligen att tänka på Kleptomania av Kristina Hård, som också rekommenderas, men Strömberg tar ett helt annat grepp på fenomenet i fråga...
2018-03-29
Betyg 
Det här är inte min vanliga typ av bok men jag gillar det psykologiska i den. Sitter på helspänn genom hela boken, som om något lika gärna skulle attacker mig med om jag släpper garden. Samtidigt är det vad som gör att det tar tid att läsa boken, om det inte är dagsljus har jag alldeles för livlig fantasi för att må bra av det. Vill bli rädd, men bara mysrädd. När jag väl vet vad som händer går det lite bättre men fortfarande helst dagsljus vid läsning och fortfarande med lite hopp vid varje knäpp och knaster i huset.
Jag gillar Strömbergs språk och tycker att det ligger nära mitt eget så läsningen flyter på bra och även om just krigstider är så långt ifrån det jag tycker om att läsa så fastnar jag i den här berättelsen. Allt runtom är trovärdigt, det märks att Strömberg har researchat bra. Persongalleriet är lagom stort – smart att isolera åtta personer på det sättet för då blir det ju inte så många mer än de som nämns i periferin och karaktärerna skiljer sig åt. Jag gillar blandningen av alfahannar och icke-alfor, det håller liv i det hela. Speciellt förtjust blir jag i Aulin och Wickman och deras relation, den känns väldigt fin men jag förundras också över hur de reagerar under stress och skulle inte vilja utsättas för samma sak själv.
Ska jag vara petig så saknar jag tydliga skiljetecken när kapitlen byter fokus, men det görs ändå med full radbrytning så det är inte jättesvårt att skilja på det hela.
Jag blir sugen på att läsa fler av Strömbergs böcker, men först måste jag lugna ner mig lite grann så att jag faktiskt får sova på nätterna.
2017-12-14
Betyg
Egentligen var jag tveksam till om jag ville läsa den här boken. Jag har tidigare läst två böcker av Mikael Strömberg och de var helt OK, men inte direkt något jag blev skrämd av. Kanske har jag läst för mycket skräck i mina dagar, det krävs en del för att få mig att kika över axeln. När det började dyka upp positiva recensioner av De förjagade så funderade jag på om jag kanske ville läsa ändå. I samma veva hörde författaren av sig och frågade om jag ville ha boken och då tyckte jag att det måste vara ett tecken. Läs mer på min blogg
2017-12-03
Betyg
Jag hade höga förväntningar på den här boken då jag har läst två böcker tidigare av författaren, Vätten och Inmurad. Dessa båda har jag gett ett högt betyg. Och visst är den här väldigt spännande också men kanske inte en bok i min stil. Jag tycker inte att jag får en känsla för karaktärerna dom blir för mig platta på något vis. Jag kommer på mig själv med att vänta på att det ska hända något. Tyvärr så gör det inte riktigt det för mig i den här boken.
Här är en länk till Inmurad och en till Vätten.
Betyg 3 av 5
2017-11-01
Betyg
Betyg: 4,0
När man bara vill forcera!
Skrika högt åt karaktärerna,
göra sig hörd liksom.
"Gå inte ut dit"
"Gör det inte"
"Vänd om"
"Stick, FOOORT!"
Då vet man att spänningen är hög,
nerverna ligger utanpå.
Man vill gripa in,
ta kontroll.
Men man är maktlös, totalt!
Helvetet bryter lös, kalabalik!
Aulin, en sann hjälte & Wickman som god tvåa, er två vill jag tveklöst ha i mitt team genom både krig och fred.
Resterande karaktärer skulle jag vilja benämna som mer eller mindre avskyvärda ,
mest mer... Det är ju hela poängen, visst.
Men man blir ju bara så förbannad 😡😉
Tackar @bokaelstromberg & @lind.co för detta excellenta recensionsexemplar.
Så fort jag hämtat mig en aning ger jag mig i kast med något av Herr Strömbergs andra spännande verk.
•••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••
1917 är året. Det är vinter, i Norrbotten är det sannerligen vinter. Något en liten grupp noga utvalda soldater får känna på när de skickas dit på hemligt uppdrag. De möts av en isande ogästvänlighet, inte bara på grund av kyla, beckmörker och en massiv snötäckt omgivning. Det okända hot som tränger sig på, som synes helt oförklarligt, försätter dem alla i skräck. En psykisk påfrestning som skapar slitningar i gruppen och mynnar ut i ett blodigt kaos!
2017-10-23
Betyg
Boken De förjagade är den femte boken som jag läser av Mikael Strömberg. För sex år sedan så läste jag författarens debutbok, Vätten, som jag tyckte mycket, mycket om. Sen för fem år sedan så läste jag Mikaels andra bok, Inmurad, som jag också tyckte väldigt mycket om. För två år sedan så läste jag Strömbergs tredje bok, Vad gör dina barn när du sover?, och även den boken var riktigt bra. Slutligen så läste jag förra året, författarens fjärde bok, Sattyg, som jag tyckte var helt okej, fast det var en barn- och ungdomsbok.
Mikael Strömbergs nyaste bok, hans femte, heter De förjagade, och den utspelar sig under december 1917 i Norrbotten. Och jag tyckte om även den här boken av författaren. Om man ska rangordna böckerna, (vilket man förmodligen inte ska, men jag gör det ändå), så tycker jag om hans böcker i den här ordningen, Vätten, Inmurad, De förjagade, Vad gör dina barn när du sover?, och Sattyg.
De förjagade är riktigt spännande, med en krypande otäck känsla i sig. Och allt var inte riktigt som jag trodde från början. Men jag ska ju förstås inte spoila någonting här.
Kan absolut rekommendera boken till alla som tycker om skräck och thrillers. Och jag rekommenderar ju givetvis även Mikael Strömbergs tidigare utgivning.
