Max och Wera träffas på ett behandlingshem. De är varandras motsatser, Wera har haft en tuff uppväxt med en psykiskt sjuk mamma som tagit sitt liv. Max är tjejen som har allt, både pengar och utstrålning. Men Max sörjer sin tvillingsyster Julia, som omkommit i en seglarolycka. Wera får följa med Max till familjens gård och seglarkollo Saltöga. Hon blir varmt mottagen av familjen och lyckan över att ha en riktig vän är överväldigande. Men något skevar och det har med den döda Julia att göra. Hon är märkligt närvarande. Hennes rum finns bevarat i huset där Weras kläder och bakgrund inte passar in. Stämningen blir alltmer obehaglig. Wera råkar ut för olyckor, någon tycks besöka hennes rum och saker som tillhört Julia dyker upp. Wera börjar tvivla på sig själv. Inbillar hon sig? Eller är hon sjuk, precis som sin mamma? Har hon blivit besatt av Julia, eller är det Julia som kommit tillbaka från...
Visa mer
Recensioner
2020-04-22
Betyg 
Välskriven och sorgsen skräckhistoria med tydlig inspiration av klassiska "Rebecca" av Daphne Du Maurier.
@barnboksfamiljen på instagram
2019-08-02
Betyg 
I boken följer vi Vera, en ung tjej som efter sin mammas självmord nu befinner sig på ett behandlingshem för unga med psykisk ohälsa. Efter en tuff uppväxt så har Vera länge mått väldigt dåligt och använt sig av självskadebeteende för att orka.
På behandlingshemmet lär Vera känna Max. Max med en överklassbakgrund sörjer sin tvillingsyster Julia som året innan har dött i en seglarolycka.
De omaka två blir vänner och det blir bestämt att Vera ska spendera sommarlovet med Max på hennes familjs lyxiga sommarställe i Stockholms skärgård. Väl där är det något som inte stämmer, trots familjens varma mottagande. Vera försöker förstå vad som händer, kan det vara Julia?
Jag har högläst boken för A (9 år). Efter att vi läst 100 av 250 sidor tyckte A att boken var okej, rätt tråkig men att den ändå hade potential att bli bra.
När vi sedan sätter oss ännu en kväll kommer boken verkligen igång och både jag och A kan inte slita oss. Vi tar kapitel efter kapitel och till slut är klockan närmare 23.00. Och då är vi rätt hårda på tidiga rutiner, men denna bok fängslades oss både.
Boken är väldigt mörk och psykisk ohälsa ligger som ett tungt men äkta täcke över hela berättelsen. Sättet Ollmark väver in Veras bearbetning av sitt tidigare självskadebeteende är riktigt bra. Hon skriver på ett sätt som förmedlar förståelse till oss som läsare som inte själva befinner oss där Vera är, samtidigt så tror jag också att boken kan vara skön att läsa för de unga som faktist har ett självskadebeteende. Vera är en kämpe som verkligen försöker må bra, samtidigt som hon är insiktsfull i sitt eget mående. En insiktsfullhet som kan vara ett bra stöd för den som själv mår dåligt.
Boken är kategoriserad för 9-12 år och stundvis kan nog boken vara något mörk för en del nioåringar, samtidigt som den också funkar fint att läsa i högre åldrar. För högläsning har boken fungerat toppenbra och Ollmarks text är behaglig att högläsa på ett sätt som enkelt ger bra läsflyt. Boken innehåller många fantastiskt välskrivna och genuina miljöbeskrivningar.
Trädgårdsnörden i mig fick dock rysningar över de upprepande gångerna Ollmark beskriver de blommande och doftrika smultronjasmin-buskarna. För den insatta är det uppenbart att det är smultron-SCHERSMIN som avses. Väldigt vanligt att förväxla jasmin och schersmin. Men i en korrekturläst bok vill inte jag få miljöbeskrivningarna störda av sådana slarvfel. Speciellt när dessa doftande buskarna återkommer ett antal gånger genom boken. Men jag misstänker att detta inte är något som irriterar målgruppen 9-12 år så ofta. Eftersom jag har högläst har jag rättat under högläsningen.
En otroligt bra psykologiskt rysare om psykisk ohälsa, självskadebeteende, skuld och kampen för att må bättre. En nyskapande bok som rekomenderas varmt. Dödvatten borde finnas på alla skolbibliotek!
