Det är tidigt 1900-tal. Författaren Gustav von Aschenbach, medelålders och berömd, reser till Venedig och tar in på ett fashionabelt hotell på Lido. Han har ett gott anseende och ett rykte om sig att vara en strängt moralisk person. Men en dag ser han den unga vackra ynglingen Tadzio och faller offer för en hemlig passion. Tadzio förkroppsligar den rena skönhet som Aschenbach sökt efter. Detta försätter honom i en besatthet som förebådar hans undergång samtidigt som Venedig, den döende staden, hemsöks av pest.
Visa mer
Recensioner
2015-08-30
Betyg 
Härligt men komplicerat språk om homosexuell författare på en ödesmättad semester i Venedig.
2014-07-07
Betyg
Tyska böcker resp. klassiker ska man läsa på tyska. Der Tod in Venedig var ett måste i tyska skolan likasom Hermann Hesse, Günther Grass, Franz Kafka, Goethe, Schiller, Mörike ... listan är lika lång som den ryska eller franska - Shakespeare på svenska eller Oscar Wilde, Thomas Wyatt Jonathan Swift ...
2014-05-06
Betyg
I mitt tyska hemland var bokens original ett måste i skolan - läser jag den på svenska nu saknas en del men håller sitt värde som alla andra klassiker gör efter de översattes
2013-02-05
Betyg
Ja, vad skriver man om det här? Boken tolkades av dådtiden som "en metafor över hur den tyska själen var fjättrad i plikter och asketism." Författaren Gustav von Aschenbach åker till Venedig. Där blir han blir förälskad i oerhört vacker polsk pojke, Tadzio. Detta gör att boken hamnar på nazisternas bål.
Den börjar lite trevande, lite sävligt med miljöbeskrivningar bland annat av gravmonument. Det är inte helt lättillgängligt. Kärleken, eller snarare Gustavs fixering stegras till passion och han börjar snudd på "stalka" pojken. Hela tiden används hänvisningar till grekisk mytologi och antika myter. Kärleken är gudomlig, bortom allt förnuft och samtidigt omöjlig och patetisk. Det blir en kärlek på avstånd utan några som helst erotiska skildringar (lyckligtvis). Stegringen och besattheten är oerhört skickligt beskriven. Den utmålas inte som något positivt, utan som en patetisk galenskap, som känns obehaglig och rent av pinsam att ta del av, och då har han verkligen lyckats beröra sin läsare. Det visade sig också, när man hittade Thomas Manns dagböcker att han byggde på egen erfarenhet. Döden i Venedig kräver mycket av sin läsare. Den är snårig, skickligt skriven och obehaglig på ett subtilt sätt. Samtidigt lämnar den ett bestående intryck av att ha skådat in i en plågad själs psyke. Det gör den läsvärd.
2012-11-05
Betyg 
Tillsammans med Fallet av Camus, antagligen tidernas bästa kortroman.
2012-07-26
Betyg
Jag älskade verkligen "Bergtagen" och jag hoppades därför att Manns kortare "Döden i Venedig" skulle vara minst lika bra. Mina förhoppningar infriades till slut inte fullständigt. Men DiV kommer ändå ganska nära. Språket är - som alltid när man har att göra med Mann - fantastiskt. Berättelsens symbolik är därtill mycket intressant - särskilt för dem som har lite kunskaper om Nietzsches filosofi, och då särskilt dennes tankar kring tragedins uppkomst och distinktionen mellan det dionysiska och apolloniska. Läs. Njut. Begrunda.
2011-07-18
Betyg
En klassiker som bockas av på min lista. Det tål att funderas på hur man ska tolka den. Mitt i pedofildebatten som Patrik Sjöberg startat känns det lite märkligt att läsa om en uppburen författares skildring av en mans passion för en liten pojke. Men boken kan nog också förstås som att spännvidden av en människas väsen på ytan och vad som finns där inne kan vara väldigt motsägelsefullt.
2011-06-23
Betyg
Fantastiskt hur lätt det är att blunda för den Intelligenta Framstående MANNENS 'snedsteg'. Tänker ändå att det är en förträfflig bok, trots tidigare nämnda kontrovers. Frågan är dock vem som blir läst; boken, eller läsaren.
2011-03-10
Betyg 
Visst skriver han vackert. Men trots ett litet antal sidor är den ganska seg.
2010-09-03
Betyg
Läste den föstås på svenska. Den svenska översättningen finns inte upptagen här - ett tecken på vår dåliga uppdatering av klassikerna. Men en pärla var den - läs om den på min blogg.
2010-05-12
Betyg 
En pedofilhistoria. Spelar ingen roll att språket är vackert eller nietzschianska tankemönster. Usch så tråkig.
2010-04-06
Betyg
Jag gillar verkligen den här för jag fann att jag började tänka "men det är väl ok?" en bit in i texten. Slutar aldrig förvånas över hur en skickligt skriven text kan få en att sympatisera med huvudpersonen i alla fall.
2010-02-24
Betyg
Otroligt vacker, närmast poetisk, berättelse om en åldrande författare som blir förälskad i en ung pojke i Venedig. Jag önskar att jag var tillräckligt bra på tyska för att kunna läsa den i original.
