"'Döda löv' är en roman med en suggestiv kraft, som bärs av en stor berättarglädje. Den är en ren hyllning till historieberättandet, ja, till fiktionen." Sveriges Radio, Kulturnytt"Jag tycker ni ska ta och läsa den här boken. Varför? Jo, den är lika hemsk, rolig och mänskligt sentimental som hela den här osannolika tillvaron." UNTNär bluesartisten Nils pappa dör kan han inte komma till begravningen. Några veckor senare tar han sig ändå dit, till minnena av en ort han lämnade tjugofem år tidigare. Det är en magisk plats, By, med humleodlingar, gruvhål och originalen som bor där.Men det är också där Nils möter sin gamla mamma igen, Gölu, som har ett särskilt förhållande till fjärilarna som kan kamouflera sig till döda löv.Tom Malmquists "Döda löv" är en varm och egensinnig roman om att hitta hem.
Visa mer
Recensioner
2022-02-24
Betyg 
Tom Malmquists Döda löv har ett språk så briljant, så slingrande och krumbuktande men ändå precist, både målande och talande. Med beskrivningar som är samtidigt skimrande nya och nyktert, moget konstaterande. Både känslor, personer och miljöer blir så tydliga att det smärtar. På ett oerhört njutbart sätt. Det är en berättelse fylld av det där oidentifierbara som blir en verkligt stor läsupplevelse.
Nils är en medelålders bluesmusiker som turnerat över världen. Musiken blev hans flykt bort från hembygden, bort från det medelmåttiga. Till USA, till glittriga galor och fina priser. Men också en fortsatt flykt, en flykt från flykten med hjälp av drogerna.
Nu är han tillbaka i barndomsbyn By tjugofem år efter flytten. Byn där föräldrarnas glädje över och förväntningar på framgångar var större än hans egna och drev honom bort därifrån. Så lång tid har gått att det kanske är ett lika stort svek att komma tillbaka som att stanna borta.
I By är gemenskapen stark och därför blev Nils ensamhet ännu starkare. För viljan att mötas är större än förmågan. Det förflutna hindrar honom från att stanna kvar och blockerar samtidigt vägen bort. Samtalen blir ömtåliga som en fjärilsvinge, mellanrummen mellan orden är fulla av de ouppfyllda förväntningarna och sveken.
Men det är också här myllan finns, den som alla låtarna har vuxit fram ur. Föräldrarnas kärlek, skratten, början på den berättelse som blev Nils. Han är tillbaka hos dem som bär på allt han har tappat.
För livet är en sång och outrot är det stora mysteriet. Nils återkommer till början när slutet har kommit, först för fadern och sen modern. Det blir en uppgörelse med både det förflutna och nuet för att hitta tillbaks till sin tillhörighet, att komma hem. För att kunna resa bort och hitta ett nu. För att hitta platsen där att mötas och att skiljas ligger så nära varandra att det kanske är samma sak.
För Döda löv, det är den sista hälsningen på sidenbandet till den största kransen som fanns att beställa till en mors begravning. Det är också så fjärilarna från barndomen såg ut, som döda löv. Innan de vecklade ut sina vingar och visade upp alla sina lysande färger.
2021-11-10
Betyg 
Den tilltalade mig mycket inledningsvis, men sen tappar den mer och mer. Människorna Nils möter blir mest underliga krumelurer. Händelserna bara bitvis roande skrönor. Ibland är det nästan kalkonvarning. Det djupare, fina budskapet är välbekant och inte särskilt övertygande. Samtidigt är väl i realiteten våra relationer så här anekdotiska och skugglika, men då har vi också i de flesta fall fysiska förnimmelser och upplevelser, som fördjupar helheten. Här räcker orden i boken inte till som fullgott substitut. De gestaltar inte tillräckligt.
Men ändå en sympatisk bok, mycket väl inläst av Gerhard Hoberstorfer, och härligt att få lära mig vad döda löv är.
Avslutningsvis ett fint citat ur boken:
"tills hon blir sittande med utsikt mot allt det hon har inom sej."
