
Lo och hennes far gör nattliga utflykter i en gammal Jaguar genom de brinnande skogarna i en okänd europeisk stad. Lo är en dröm och en spegel där också andra öden skymtas. Dolores Haze som färdas ur Nabokovs roman mot barnsängsdödens Alaska. En tillfångatagen aphona i Jardin des Plantes i Paris som tränas av en vetenskapsman att börja teckna. En okänd mor som kör omkring i de upplysta motorvägarnas cirklar utanför städerna. Darling River är en storslagen och melankolisk roman om barnet utan barndom och kvinnan utan framtid. "Den är storslaget vacker och sjaskigt ömklig, vemodig som ett öppet sår och fullständigt egensinnig: allt på samma gång." Anina Rabe, Svenska Dagbladet "Darling River" är tveklöst en av årets viktigaste, mest angelägna och moraliskt uppfodrande romaner." Crister Enander, Tidningen Kulturen "Darling River är en briljant sorgesång över alla...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Ett svårsmält elände, men skrivet med ett flyt som gör att man sträckläser. Ögonblicksbilder som säger mer än tusen ord som t.ex. den om servitrisen som skrattar överdrivet och förvirrat på jobbet som en som just klivit ur ett bilvrak med livet i behåll. De där målande beskrivningarna som fångar tragiken så väl är väl det som håller mig kvar när det är outhärdigt det som händer. Tur att jag kollade upp Dolores Haze eftersom namnet var vagt bekant. Annars hade jag missat Lolitareferensen.
Två av de fyra huvudkaraktärerna flöt ihop till en i mitt huvud men det gjorde inte så mycket. Hela boken flyter.
Betyg
Ville verkligen tycka om denna bok, efter att ha läst Beckomberga var jag rejält pepp på Darling River som funnits i min hylla för olästa böcker länge... förstår nu varför den stått kvar där så länge, för detta var inte en bok för mig... Den handlar om en flicka, om en kvinna om en familj, om fler kvinnor, eller är det samma kvinna, samma familj... händelserna är otäcka men jag kan inte se eller förstå kopplingen, jag får tänka mig kopplingen, tvinga ihop berättelsen för att få ihop den, och sådan gillar inte jag...
Betyg
Sara Stridsbergs osentimentala och symbolmättade språk tilltalar mig enormt. Själva språket blir en upplevelse i sig. Av de fyra olika berättelser som flätas samman gillar jag mest Darling River (Lo). Den hade utan tvekan kunnat stå för sig själv. Men hon skapar ändå något mer genom att lägga flera berättelser bredvid varandra. Om S hade avstått från de bromsande encyklopediavsnitten hade romanen fått betyget 5.
Betyg
Min recension i Arbetaren: http://arbetaren.se/artiklar/det-manliga-begarets-stralkastarljus/
Betyg
Jag älskar Stridsbergs språk och sätt att berätta en historia! Darling River är den smärtsamma berättelsen om barnkvinnan Lolita. Berättelsen blir snart till något slags flytande dröm som bara fortsätter och fortsätter och när den väl slutar lämnar den ett öppet sår efter sig. Historien är ful, sjaskig och stundtals helt vidrig, men Stridsbergs vackra språk och förmåga att ständigt befinna sig vid den sargade huvudpersonen sida gör boken storslagen!
Betyg
Om man gillar ångest, ruttnade foster, lera, illustrerad könsmaktsordning, överraskande formuleringar byggda på naturmetaforer, kroppsligt förfall, schimpansforskning med tidelagserotiska undertoner och en sjuhelvetes massa bilåkande, så har jag svårt att tänka mig någon mer passande bok än just den här.
Betyg
Annorlunda, intressant men ingen glad bok. En del vackra meningar stod ut men mest kände jag mig förvirrad, beklämd och ibland äcklad. Hade svårt att sära på historierna i början, speciellt historien om Dolores var jag tvungen att hela tiden bläddra tillbaka. Min sambo undrade varför jag läste den då jag hela tiden satt och suckade och ojade mig.
Betyg
Som ett musikstycke uppbyggt av skilda satser i olika molltonarter. Teman och fragment av melodislingor väver sig in i varandra, ibland tydligt, ibland maskerat. Variationer på ett tema som undertiteln säger. Först när jag går tillbaka i boken tycker jag mig se en helhet. En förfärligt sorgsen sådan men berättad på ett enastående sätt.
Betyg
It's not my cup of the.
Man kan inte gilla alla böcker och denna var inte alls vad jag tänkt mig.
Läste baksidan och tyckte det verkade intressant, ändå tilltalande dem mig inte.
Kanske läste den vid fel tillfälle, får se om jag läser om det igen vid senare tillfälle och passar på läsa Lolita igen i samband med det, en bok till jag inte var så förtjust i..
Betyg
Vad kan jag säga om boken? Svårt, jag tyckte illa om den i början, blev äcklad och fascinerad av den i fortsättningen och blev lättad när jag läst klart den. Ändå är det en av de få böcker som finns kvar hos mig, som jag återkommer till i tankarna så... jag bara måste rekommendera den!
Betyg
saras språk är helt magiskt. varje mening ett poem. och så denna besatthet av det äckliga, svarta -som tillhör livet, men kan bli lite för mycket. valerie solana från förra boken gömmer sig kvar i Lolita nera vid utsattheten vid darling River. en tendens till för mycket kvarhållande vid livets värsta baksida göra att fyran inte blir en femma
Betyg
En helt i onödan, enligt mitt tycke, upphaussad roman. Den lämnar mig i ett jaha? Som jag skrivit förut så finns det många avsnitt i boken som jag känner igen från annan litteratur, både från Margret Atwood, Jayne Anne Philips, Maj-Gull Axelsson, Fay Weldon m fl. Inget nytänk alls.
Det enda som stannar kvar, utom ett minne av svår stank, är några rader som påminner mycket om det enda jag tyckte om med Åke Smedbergs bok "Jag är inte den du ser". // "... Ändå har hon stått i timmar och betraktat sin vita gestalt i en hotellspegel innan hon vågat ge sig ut på gatorna, men inga speglar har någonsin tillhört henne. Spegeln har alltid förväxlat henne med någon annan..."