
Denna unika och viktiga bok, skriven av en trettonårig japansk autistisk pojke, ger röst åt autistiska barn och utmanar förutfattade standardföreställningar om denna gåtfulla sjukdom. Därför hoppar jag visar tvärtemot vad många tror att människor med autism har fantasi, humor, empati och en känsla av andlighet, och pekar på att problemet med sjukdomen inte är en brist på dessa förmågor, utan snarare innebär svårigheter med att kommunicera dem till andra. Boken utkom i Japan 2007 och översattes till engelska 2013 av den Booker prize-nominerade författaren David Mitchell och hans fru, KA Yoshida, föräldrar till ett autistiskt barn. David Mitchell har även skrivit ett starkt och insiktsfullt förord. Boken innehåller 58 direkta frågor och svar och däremellan små poetiska berättelser skrivna av Naoki Higashida med hjälp av ett bokstaveringsredskap, bokstav för bokstav. På ett rakt och enkelt sätt...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Fin bok om man håller i tanken att det är en pojkes berättelse och inte generaliserar. Jag tänker att det inte är applicerbart på alla med autism. Huvudbudskapet är ju ändå viktigt och fint: glöm inte att vi är människor med känslor, ha tålamod och förstå att mycket är utom den egna kontrollen. De bitarna tror jag att man kan ta med sig i många människomöten.
Betyg
Det är helt klart fantastiskt att pojken själv skrivit boken, dessutom med hjälp av något slags bokstavsredskap. Synd att man inte i boken tog upp hur det gick till och vad var det för slags redskap.
Boken är ingen större läsupplevelse utan ganska styltig, fråga och sen svar.
Svaren känns också lite generaliserade, man ska komma ihåg att det finns många varianter på autism. Så när han skriver vi som har autism gör så...då köper jag inte riktigt det. Jag hade så stora förväntningar och vill verkligen tycka om boken men tyvärr.